Behaviorismen: Menar att inget är medfött utan går att lära sig

Inom psykologin finns det olika perspektiv. Det finns det biologiska, psykodynamiska, humanistiska, kognitiva, sociokulturella och behavioristiska perspektivet. Varje perspektiv försöker förklara människans psyke, man beskriver samma sak men utgår från olika synvinklar.

Alla perspektiven har sina fördelar men är även begränsade utifrån sitt synsätt. För att få en helhetsbild av människan måste man se människan ur flera olika vinklar.

Dessa perspektiv inom psykologin beskriver människan på olika sätt, de försöker alla ge en separat bild på hur man kan förklara mänskliga beteenden.

Behaviorism

Man har mest troligtvis i sitt liv stött på något av perspektiven medvetet eller omedvetet. De olika psykologiska perspektiven har olika psykologiska behandlingar för att hjälpa människan. Psykoterapi är exempelvis en behandling inom det psykodynamiska perspektivet. När man pratar om behandlingar så utgår alla behandlingar från sitt eget perspektiv eller så blandar det in relevanta delar.

 

Det behavioristiska perspektivet menar att psykologin är en beteendelära.  Behaviorister menar att individer formas av omgivningen. Behaviorismen och det behavioristiska perspektivet fokuserar väldigt mycket på inlärning och hur kunskaper kring inlärning kan användas i vardagen.

 

Vad är behaviorism?

Under början av 1900-talet lanserade amerikanen John Broadus Watson den psykologiska inriktningen behaviorismen. Perspektivet studerar det yttre beteendet där miljön sätts i fokus. Det behavioristiska synsättet menar att människan inte är bestämd utifrån de biologiska faktorerna såsom gener och arv. Människan beskrivs utifrån egenskaper som kommer från erfarenheter och påverkan från omgivningen. Det är miljön som kan orsaka beteenden och därför utgår även perspektivets behandlingsmetoder från att miljön enkelt kan förändras och skapa nya beteenden.

 

Man delar upp vad som styr människans beteenden mellan belöningar och bestraffningar. Positiva erfarenheter leder till ett upprepande beteende medan negativa erfarenheter får människan att sluta med ett visst beteende.

 

Behaviorismen är därför inte intresserad av personligheten utan perspektivet anser att den yttre miljön är orsakerna till ett beteende. Man pratar om stimulis, där beteende är respons på stimulis. Stimulis utgör således miljöpåverkan. Under första delen av 1900-talet var det en psykolog vid namn B.F Skinner som hade teorier om operant eller instrumentell betingning, där han menade att responsen hos människor eller djur, när det utsätts för olika stimulin, blir starkare då beteendet förstärks. Han menade att beteenden åtföljs av olika konsekvenser, dessa konsekvenser har en stor inverkan på om beteendet hos individen kommer upprepas igen. Dessa konsekvenser kan vara behagliga och eftertraktade eller obehagliga och inte önskade. Genom att lämna olika konsekvenser på ett beteende förstärker det eller försvagar det möjligheten för att samma beteende skall ske igen vid liknande situationer.

 

 

Pavlovs hundar

Ivan Pavlov lade grunden för klassisk betingning med sina experiment på sina hundar. Han var en av pionjärerna inom det behavioristiska perspektivet. Han upptäckte inlärningssättet av en slump när han forskade om matspjälkning. Det Pavlov upptäckte var att hans hundar började producera saliv långt innan de fick mat, ofta redan innan Pavlov kom i rummet. Han undersökte detta vidare genom att han strax innan han gav hundarna mat lät dem höra ett ljud. Efter att ha gjort detta några gånger började hundarna att producera saliv när de hörde ljudet trots att de inte fick någon mat.

 

Det första stimulit (maten) var det som först framkallade salivproduktionen. Resultatet av ljudet (det andra stimulit) var att det skapade också responsen salivering hos hundarna. Tidigare var det bara maten som skapade denna respons. Han hade alltså skapat en beteendeförändring hos hundarna genom att utsätta dem för regelbunden miljöpåverkan.

 

Klassisk betingning

Pavlov kom fram till två reflexer, en obetingad reflex som följer med en art i evolutionen och en betingad reflex som skapas genom artens erfarenheter. Maten i Pavlovs experiment kallas för ett obetingat stimulus för att det utlöser en reflex. Reflexen är att hundarna inte behövde lära sig att salivera när de fick mat, utan det skedde automatiskt. Saliveringen är en obetingad respons eftersom den från början inte var inlärd. När Pavlov började använda ljudet var det till en början ett neutralt stimulus men blev ett betingat stimulus när hundarna lärde sig att ljudet betydde att det var dags för mat. Den obetingade responsen blev då en betingad respons eftersom saliveringen blev inlärd.

 

Idag används detta experiment för att förklara hur någon reagerar på en situation de blivit utsatt för förut i stället för att tänka efter. Att lära sig genom klassisk betingning är en fördel för en individ eftersom det gör det möjligt att förutsäga framtiden och anpassa beteendet efter det. Det som hände med hundarna var att hundarnas hjärna började förutsäga vad som skulle ske när de hörde tonen och i och med det skickade hjärnan signaler till kroppen att börja förbereda sig för mat.

 

Ett scenario när klassisk betingning blir tillämpligt för människor är en typisk utbildningssituation. Om man som elev är stökig i klassrummet kommer läraren at komma fram och skälla om man inte lugnar ner sig. Detta utlöser obehagskänslor. Efter ett tag kommer man känna igen lärarens ansiktsuttryck och associera detta med utskällning vilket skapar ett obehag i kroppen. När läraren tittar argt förstår man direkt utifrån ansiktsuttrycket att det är dags att sluta vara stökig.

Behaviorismens syn på inlärning

Behaviorismen definierar inlärning som en förändring av ett beteende som är observerbart. Enligt behaviorismen är varje individ en passiv mottagare av information och intryck utifrån. Inlärningspsykologi förklarar en del av mänskligt beteende som går att testa och kan svara på vetenskapliga krav. En lärare kan alltså förstärka ett beteende både medvetet och omedvetet. Medvetna förstärkningar handlar om att läraren ger beröm när en elev gör något önskvärt eller ger bestraffning när den studerande gör något icke-önskvärt. Vid inlärandet kommer en person att lära sig ett nytt beteende snabbare när förstärkning ges vid varje korrekt respons. Forskare har sett positiva inlärningsresultat när lärare medvetet och välavvägt berömt den studerande. Beröm fungerar bäst när det kopplas specifikt till det beteende som ska förstärkas och det ska även vara trovärdigt beröm. Lärarens uppdrag är att modifiera beteendet hos den som lär sig genom att skapa situationer som förstärker den eftertraktade responsen. Läraren är den styrande faktorn som bestämmer vad eleven ska uppnå och kunna.

 

Behaviorismen och dess användningsområde idag

Principerna för inlärningspsykologi ligger grund för en viktig beståndsdel i en psykologisk behandling kallad KBT, kognitiv beteendeterapi. Men dessa principer har även framgångsrikt använts i icke vetenskapliga situationer såsom barnuppfostran. I behandlingsformen KBT använder man sig av en kombination av principerna för inlärningspsykologi och principer från det kognitiva perspektivet. Kognitioner handlar om hur människan tar in och bearbetar information. Behandling på detta sätt har gett goda resultat. Ångestsyndrom, depression, missbruk och personlighetsstörningar brukar behandlas med KBT och ger goda resultat.

 

Man börjar med att göra en beteendeanalys där man försöker hitta och förklara orsakerna till ett visst beteende, exempelvis varför man är rädd för sprutor. I vissa fall kan det leda till att patienten förstår sitt beteende och kan därför påbörja att lära in ett helt nytt beteende. Det är här behaviorismen och inlärningspsykologin har en viktig roll, för att förklara, förstå och förändra beteenden använder man sig av behaviorismens principer. Exempelvis använder man säg av klassisk betingning.

 

Om man behandlar någon som är rädd för sprutor så rör det sig om en specifik fobi och i en beteendeanalys tittar man på detta i fyra olika steg.

 

  • Rädslan för sprutor handlar om att patienten av någon anledning kopplar ihop sprutor med obehag. Det kallas för klassisk betingning.
  • Patienten har troligtvis skapat ett flyktbeteende och undviker sprutor. Det innebär att patienten inte behöver vara rädd. Patienten har förstått att det går att undvika faran och kommer därför inte att utsätta sig för situationer med sprutor. För att behandla detta beteende exponerar man personen för det denne är rädd för, för att visa att denne inte behöver vara rädd.
  • Exponeringen görs i trygga förhållanden så att patienten är bekväm. Man börjar i små steg, exempelvis att personen får se en spruta på avstånd. Patienten får berätta vad denne känner när den ser sprutan.
  • I behandlingen arbetar psykologen med uppmuntring och ger beröm när det går bra. Psykologen arbetar således med förstärkning vid positiva känslor. När det inte går bra försäkrar psykologen om att det inte är någon fara och arbetar hela tiden med positiv förstärkning.

 

Sociala fobier

Ibland handlar beteendeanalyser om sociala fobier. Personen kanske känner obehag inför vissa sociala sammanhang, ofta rör det sig om rädslan att vara granskad av andra. Personen kanske tycker att det är pinsamt med rädslan och hela situationen blir betingad med ett obehag. Det rör sig om klassisk betingning. Ett exempel på detta är att man känner obehag av att vara i stora grupper. Obehaget kan göra att man får svårt och gå på fester vilket leder till att man undviker sådana situationer där man känner obehag. Vid undvikandet av sådana situationer får man ofta en tillfällig känsla av minskad ångest och man drar sig från ångestskapande situationer mer och mer. Detta kan leda till större problem, som att man får problem och handla, gå till skolan eller jobbet. Till slut vågar man bara sitta hemma. Genom att undvika sådana situationer förstärks känslan av att man inte klarar av sociala situationer. Man behandlar sociala fobier med exponering. Exponeringen gör att obehagskänslan kommer att minska och att det undvikande beteendet kommer att försvinna. Tilltron till att man klarar av dessa situationer ökar och behandlingen går ut på att träna upp dessa färdigheter. Man kan exempelvis börja med att gå på en fest med sina närmaste vänner för att gå dit, vara där en stund och sedan gå.

 

ABBT– Acceptence-based behavoioral therapy

Inom det behavioristiska perspektivet finns behandlingsformen ABBT som går ut på att patienterna tränas i att förhålla sig på ett nytt sätt till sina inre upplevelser och erfarenheter.

 

ABBT arbetar exempelvis med ökad medvetenhet. Man tar ett steg tillbaka genom att öka medvetenheten om interna upplevelser. Det handlar om mer än att bara vara medveten om ångesten, det handlar om att vara medveten om ångestuppbyggnaden, vad som ökar eller minskar ångesten och förstå att man inte är sin ångest. Genom att öka medvetenheten kan man förstå att ångesten är tillfällig, hanterbar och inte övertagande.

 

Man pratar även om en ökande acceptans mot sin ångest inom behandlingsformen. Det handlar om att acceptera sina interna erfarenheter snarare än att undvika, kontrollera eller ändra dem. När man har ångest försöker man ofta att ändra eller kontrollera den. Ofta försöker man även att ignorera uppkomsten. Man kan jämföra ångesten med tidvatten. Man sitter vid stranden och ser tidvattnet komma, men i stället för att flytta på sig vägrar man acceptera att tidvattnet stiger. Alternativt försöker man ändra det faktum att vattnet stiger genom mentalt vilja att det ska gå ner. Resultatet är att ens saker blir blöta och allt man gjort för att hindra detta har inte hjälpt. Desto längre man vägrar acceptera att tidvattnet stiger, desto mer genomblöta blir ens saker. Om man jämför tidvattnet med ångest, kan vi se att problemet inte löses genom att försöka låtsas eller ändra något som vi inte kan ändra eller ignorera. Att ignorera ångesten eller försöka ändra den kan faktiskt göra ångesten värre.

 

ABBT betonar också vikten av att leva ett liv som överensstämmer med vad som är personligt meningsfullt för individer genom att hjälpa individer att förstå deras värderingar. Man undersöker vad som är personligt meningsfullt för individer och hjälper dem att uppnå det. Människor som lever med ångest tenderar att undvika situationer som orsakar ångest, vilket begränsar deras liv. Människor med sociala fobier begränsar sig själva och kan få dem att försvinna bort från vänner och familj vilket får dem att må ännu sämre. Genom att identifiera hur individer vill leva sina liv hjälper man dem att vidta åtgärder som överensstämmer med vad de vill trots deras ångest. ABBT hjälper individer att skapa och leva uppfyllande liv trots sin befintliga ångest.

 

Hur går ABBT till?

Det finns två tekniker som ABBT använder sig av. Den första handlar om mindfulness, vilket är processen att vara medveten om nuet. Det handlar om att vara medveten om tankar, känslor och förnimmelser och acceptera dessa. Det rör sig då om meditation i olika former för att hjälpa individer att bli mer medvetande och accepterande.

 

Den andra metoden handlar om att förstå vad som är personligen meningsfullt i livet, som vänner, familj, arbete och hälsa. Till skillnad från mål, är värderingar inte uppnåbara, utan fungerar som personliga kompasser för att vägleda oss mot det liv vi vill leva. I en psykologisk behandling kommer terapeuten att tillsammans med patienten att utröna vad som är personligt meningsfullt för just denne. Det kan bestå av att identifiera och vidta åtgärder som stämmer överens med värderingarna.

Vissa nackdelar med behaviorismen

  • Många menar att behaviorismen är en alldeles för endimensionell metod för att förstå människans psyke och att dess metoder inte tar hänsyn till kognitiva aspekter såsom fri vilja, humör, tankar och känslor. Dessutom har perspektivet kritiserats för att den inte tar hänsyn till komplexiteten i mänskligt beteende. Man kan inte jämföra djurförsök med människor eftersom det är allt för stora olikheter.
  • Behaviorismen tar inte hänsyn till att inlärning kan se olika ut, exempelvis inlärning som inte sker via förstärkning eller straff.
  • Människor och djur har faktiskt möjlighet att anpassa sitt beteende när ny information introduceras. Detta trots att tidigare beteendemönster etablerats genom förstärkning. Personer som har lärt sig att förstå mekanismerna med straff och belöning, stimulis och respons har rimligtvis större chans att bli immuna mot det.
  • Det kan också vara till nackdel att perspektivet inte tar hänsyn till de biologiska faktorerna eftersom dessa faktorer också kan ha en viss inverkan.
  • Man ser på människan på ett alldeles för enkelt sätt, man reducerar människan till en maskin som kan påverkas som man vill. Att reducera människan till en sådan enkel variant kan leda till negativa konsekvenser.
  • Man kan tänka sig att föräldrar och elever som använder sig av förstärkning och bestraffning slutar att prata med barnen. Allt handlar om konsekvenser eller belöningar vilket kan påverka sitt eget beteende och barnens förmåga att utvecklas negativt.
  • Behaviorismen ser människor vid födelsen som oskrivna blad som sedan måste lära sig beteenden. Barn föds inte som oskrivna blad som senare måste lära sig önskade beteenden. Vid födseln är hjärnan redan utvecklad till en viss grad, varför felaktig användning av behavioristiska metoder kan förstöra barnens naturliga utveckling.

 

Sammanfattning

Behaviorismen menar att personlighetsdrag inte är medfödda och att allt går att lära sig. Det är just inlärningen behaviorismen framför allt fokuserar på, inlärning till följd av erfarenhet. Enligt behaviorismen är psykologi beteendelära och själva perspektivet grundades av Ivan Pavlovs utveckling och B.F Skinners mer radikala forskning om operant betingning. Enligt perspektivet handlar psykologi handlar om kontroll av beteende och fokus ska ligga på det som är objektivt mätbart. Därför har behaviorismen ägnat sig åt att studera observerbara beteenden, som biologiska och fysiska responser.

 

Man menar inom perspektivet att människan måste studeras utifrån biologi och omgivning. Eftersom behaviorismen framför allt fokuserar på hur individer formas av omgivningen har perspektivet alltid intresserat sig för hur människor lär sig. Det måste gå att stödja sig på framforskade bevis för att behandling ska fungera. Perspektivet är konkret och praktiskt och konstaterar att miljön kan orsaka beteenden varför man också kunnat skapa fungerande behandlingsmetoder.

Vera Kristen

Vera Kristen

Vera är Content Editor på Projektledning.se. Hon är utbildad inom projektledning, reklam och PR med en examen från Stockholms Universitet. Vera har arbetat som projektledare på flera företag.