Självbestämmandeteorin

Självbestämmandeteorin är inom psykologin ett koncept som handlar om en persons förmåga att göra val kring sitt eget liv. Teorin är internationellt känd som Self-Determination Theory, SDT, och har forskats på genom många årtionden. Dock var det först under 1970-talet som forskarna Richard Ryan och Edward L. Deci lyckades få omvärlden att på allvar intressera sig för hur motivation spelar roll för människors beslutsfattande. De senaste åren har Självbestämmandeteorin blivit alltmer populär, mycket eftersom Forskning kring den utgår från vad som driver människor att känna motivation och således agera på olika sätt. Detta har visat sig spela stor roll för effektiviteten på en arbetsplats och även för en persons psykiska välmående. Något som varit viktigt för utvecklandet av Självbestämmandeteorin är den humanistiska psykologin som inte bara ser till människans psyke utan även hur detta är sammankopplat med en individs självförverkligande.

Sjalvbestammandeteorin

 

Att uppleva självbestämmande är något grundläggande hos människor. Det ökar benägenheten att vilja agera och ta beslut eftersom man upplever att man har kontroll över utfallet. Självbestämmandeteorin utgår från att olika behov hos människor, som exempelvis känslan av kontroll, påverkar motivationen. Motivation är i sin tur grundläggande för god prestation och för personlig utveckling. Teorin kan användas för många olika syften, antingen för att identifiera varför en individ känner sig omotiverad eller för att förbättra klimatet på en arbetsplats. En del av livet då motivation är mycket viktig är under skolåren, och där kan Självbestämmandeteorin spela en stor roll för att hjälpa barn att lära. Den har fungerat mycket bra för att hjälpa samhället att förstå hur barns lärande fungerar och hur man hjälper dem att hålla sig intresserade av ett ämne. På samma sätt är den mycket användbar för vuxna som vill lära sig nya saker eller ändra sina vanor. För självutveckling är motivation av största vikt och avsaknaden av denna gör det näst intill omöjligt att utvecklas.

Så definieras Självbestämmandeteorin

Självbestämmandeteorin är en makroteori som behandlar mänsklig motivation. Den bygger på antagandet att människan har möjlighet att utveckla och få kontroll över sina inre drivkrafter. Inom ramarna för denna teori innefattas behov, livsmål, personlighet och reglering av känslor. Grundläggande för Självbestämmandeteorin är att god motivation är något som kommer inifrån. Motivation är också något högst individuellt och ser olika ut från person till person. Vissa har mer och andra mindre motivation.

Hur Självbestämmandeteorin fungerar

Grundläggande för Självbestämmandeteorin är att människor styrs av personlig utveckling och hela tiden vill växa. Även om man kan bli tillfälligt motiverade av belöning eller bestraffning är detta inget som i grunden avgör ens beteende. Den bästa motivationen kommer enligt Självbestämmandeteorin inifrån och är starkt hopkopplad med en människas personlighet. För att förstå hur motivation fungerar måste man först förstå distinktionen mellan graden av kontroll hos individen. Inom Självbestämmandeteorin ser man de handlingar som styrs av motivation och kontroll från individen, alltså de som innebär autonomi hos själva utövaren, som den bästa typen av beteenden. De som är okontrollerade av individen, alltså ofta kontrollerade av yttre faktorer, kan i stället vara negativa. Det viktiga blir att medvetandegöra för individen vilka olika typer av motivationer som finns för att denne ska kunna använda kunskapen i sin vardag. Om en uppgift känns motig, svår eller tråkig kan Självbestämmandeteorin fungera som en hjälp för att kunna ta sig an den från ett annat perspektiv. Ofta behöver man hitta något som intresserar en i arbetet för att det ska utföras på ett bra sätt och för att hålla motivationen uppe hos den som utför det.

Tre grundläggande behov

Människor har flera grundläggande behov som behöver tillfredsställas innan en individ kan uppleva välmående. Exempelvis behöver man tillgång till mat, värme och trygghet. Inom Självbestämmandeteorin finns också tre konstanta behov som den mänskliga motivationen utgår från: kompetens, tillhörighet och autonomi. Dessa är medfödda och ser likadana ut för alla människor. Man kan kalla dem för de psykologiska drivkrafterna.

Kompetens

Detta behov innebär att människor vill lära sig nya färdigheter och få nya erfarenheter men också upplevas som kompetenta att andra. När man upplever att man gjort ett bra arbete är det detta behov som blir uppfyllt. När man upplever sig som kompetent inom ett område ökar också möjligheterna handla på ett mer aktivt sätt. Denna motivation drivs av självförverkligande och en vilja att nå sina mål.

Tillhörighet

Ett av de starkaste behoven som finns för människor är att känna grupptillhörighet. Det centrala för detta behov är människans drivkraft att meningsfulla relationer med andra. I många fall innebär det att man behöver ta beslut som konformeras efter den grupp man vill tillhöra. För att få uppleva social tillhörighet kan människor drivas till många beslut och handlingar.

Autonomi

Närvaro eller avsaknad av självbestämmande är en grundläggande del av varför människor agerar på olika sätt enligt Självbestämmandeteorin. Detta behov är också starkt sammankopplat med att känna sig fri i sina egna handlingar. Människor har en inneboende drivkraft att uppleva sig ha kontroll i vissa situationer. Genom detta behov tas beslut i hopp om ett kontrollerat utfall.

Dessa olika behov bestämmer hur en person reagerar i en given situation. Någon kanske motiveras högt av att upplevas som kompetent, medan någon annan motiveras av att uppleva självbestämmande. Beroende på hur man som människa är funtad styr dessa behov ens beslutsfattande med mer eller mindre kraft. Inom Självbestämmandeteorin är dessa tre behov starkt sammankopplade med den inre motivationen.

Olika typer av motivation

Hur mycket kontroll individen har över sitt beteende eller sina handlingar och beteenden är centralt inom Självbestämmandeteorin. Motivation kan enkelt delas in i tre delar, amotivation, yttre motivation och inre motivation. Självbestämmandeteorin presenteras ofta i schematisk form där graden av självbestämmande är det som avgör var i schemat motivationen hamnar, från vänster till höger. Den starkaste typen av motivation, den inre motivationen, hamnar längst till höger i schemat då denna är mest sann till personligheten och de tre grundläggande behoven. Amotivation hamnar längst till höger och är den svagaste typen då denna innebär avsaknad av motivation.

Amotivation

Den lägsta typen av motivation inom Självbestämmandeteorin kallas amotivation. Detta är ett stadie där motivation av olika anledningar är helt frånvarande. Det innebär att man agerar helt utan intention. Amotivation kan också leda till att man inte handlar överhuvudtaget. Enligt de tre grundläggande behoven kompetens, tillhörighet och autonomi betyder detta stadie att man antingen inte känner sig kompetent nog, inte ser ett socialt värde eller att man helt enkelt inte upplever kontroll över handlingens utfall.

Yttre och inre motivation

När man handlar efter inre och yttre motivation styr personligheten hur man agerar och detta kan ske antingen genom inre motivation eller genom yttre motivation. Den yttre motivationen utgör ett spektrum av olika typer av motivationsgrad medan amotivation och intre motivation är de två extremerna i graden av självbestämmande.

Yttre motivation

Den yttre motivationen beskrivs klassiskt som att den tillfredsställer krav eller försöker leva upp till förväntningar, men den kan också agera utefter en människas mål, drömmar och strävan. Den yttre motivationen definierar inte vem någon är, men kan ge en bild av en persons önskningar och viljor. Man kan säga att den yttre motivationen är starkt sammankopplad med resultatet av en handling snarare än med själva utförandet. De problem som ofta kopplas samman med yttre motivation är en känsla av stress över att leva upp till någon annans förväntningar eller negativa känslor över att inte uppleva självbestämmande. Handlingar som drivs av yttre motivation kan därför ibland utföras på enklast möjliga sätt om man exempelvis bara strävar efter resultatet snarare än efter personlig utveckling. Däremot kan denna typ av motivation vara mycket effektiv då man behöver utföra handlingar man inte har lust till.

Den yttre motivationen delas i sin tur in i fyra underkategorier, externt kontrollerad, introjicerad kontroll, identifierad kontroll och integrerad kontroll. Även hos de fyra underkategorierna inom yttre motivation finns olika grad av självbestämmande. De två första typerna, externt kontrollerad och introjiverad kontroll, anses vara sämre typer av motivation då dessa har en lägre grad av självbestämmande jämfört med de två sista, identifierad kontroll och integrerad kontroll.

Externt kontrollerad

Externt kontrollerad motivation kännetecknas av att personen agerar för att försöka leva upp till krav. Dessa kan komma från andra människor, samhället eller samtiden. Denna typ av motivation kan också leda till olika typer av beteenden för att undvika bestraffningar eller för att få belöningar. På så vis är den externt kontrollerade motivationen långt ifrån självbestämmande. En person som styrs av externt kontrollerad motivation har dock större kontroll över sina handlingar än en person i ett amotiverat stadium.

Introjicerad kontroll

Den introjicerade kontrollen är likt den externt kontrollerade motivationen till hög grad styrd av yttre omständigheter och faktorer. Ofta är det som styr individen i denna typ av motivation känslor som skuld och skam. Ett exempel på introjierad kontroll är en person som utför en handling, som att exempelvis varje år gå till en släktträff man vantrivs på, för att man känner skuld om man skulle avstå. Denna typ av beteenden kan bli skadliga eftersom personen inte följer sina inre drivkrafter. Ofta leder det till att denna typ av handlingar upplevs som olustiga. Därför bör denna typ av beteenden till största grad undvikas eftersom de kan leda till ångestkänslor.

Identifierad kontroll

Nästa steg inom den yttre motivationen kallas för identifierad kontroll, och först här börjar man se ett större självbestämmande över agerandet eftersom motivationen till viss del kommer inifrån. När en person styrs av identifierad kontroll innebär detta att denne identifierat handlingen som viktig och därför valt att lägga till det till sitt beteende. Denna typ av beteende kan till skillnad från den externt kontrollerade motivationen ledas av ett livsmål snarare än direkt belöning. Den identifierade kontrollen styrs således av önskningar och framtidsvisioner om personliga önskningar och drömmar.

Integrerad kontroll

Den sista, och alltså mest autonoma, delen av den yttre motivationen är integrerad kontroll. Det som leder en person som styrs av integrerad kontroll är dennes personliga önskningar och drivkrafter. Till skillnad från den identifierade kontrollen finns också en önskan av självkännedom vilket innebär att en handling som styrs genom integrerad kontroll har rannsakats av individen. Denne har identifierat var motivationen kommer från och bestämt sig för att integrera beteendet i sin vardag. Ett exempel på en sådan handling kan vara en person som varje morgon går ut och springer för att denne har identifierat löpning som en viktig del i livet, och som något som passar dennes personlighet. Om denna person skulle avstå från att springa någon morgon skulle det inte ge upphov till skuldkänslor eller ängslan. Motivationen är helt enkelt inte på något sätt kontrollerad av yttre faktorer, utan den är medveten och genomtänkt.

Inre motivation

Inom Självbestämmandeteorin är den inre motivationen den absolut bästa. Den påverkas inte på något sätt av yttre omständigheter och till skillnad från yttre motivation är den driven av handlingen i sig snarare än av resultatet. Det man gör när man drivs av inre motivation utgår helt enkelt från vad man vill och känner för. Den inre motivationen drivs av fri vilja och är ofta sammankopplat med självförverkligande. Hos den inre motivationen syns inte några uppenbara yttre belöningar utan individen handlar helt och hållet efter ett inre driv. Ofta blir resultatet av de handlingar eller det arbete som drivs av inre motivation bättre än det som drivits av yttre motivation, detta eftersom man lägger ner engagemang, energi och tid på uppgiften.

Självbestämmandeteorin i praktiken

Genom en grundläggande kunskap om de tre behov som driver människor och om de olika motivationstyperna kan Självbestämmandeteorin användas för att förbättra motivation och därmed resultatet av ett arbete. Individen själv kan ha stor nytta av detta, men också en chef eller en lärare kan använda teorin för att på bästa sätt driva ett motiverande arbete. Ofta fokuserar praktiserandet av Självbestämmandeteorin på att förstärka den inre motivationen genom att exempelvis hitta nya vägar eller arbetssätt. Fokus ligger till störst del på att hitta de inre drivkrafterna och försöka spela på dem. Även om både den inre och yttre motivationen kan ge bra resultat kan man inte på samma gång försöka höja dem båda. Den motivationskapacitet människor har räcker inte hur långt som helst, och därför kan den inre motivationen försämras om man ökar den yttre motivationen. Dock har man märkt att positiv feedback, något som är sammankopplat med den yttre motivationen, inte på något sätt påverkar den inre motivationen negativt. Genom denna kunskap kan Självbestämmandeteorin fungera som ett verktyg för att stimulera lärande och skapa ett mer kritiskt förhållningssätt till hur man lägger upp arbete.

Sammanfattning av Självbestämmandeteorin

Enligt Självbestämmandeteorin är de olika typerna av motivation starkt åtskilda och identifieras utefter vilken som är mest positiv för individen. Dock motiveras de allra flesta på olika sätt, och yttre motivation kan för många vara ett väldigt snabbt och effektivt sätt att få saker gjorda. Exempelvis kan avlöning för ett arbete utgöra en yttre motivation, men för den sakens skull behöver man inte må dåligt av arbetsuppgifterna. Något viktigt som Självbestämmandeteorin dock kan tillföra är att få människor att stanna upp och fundera över varför de gör vissa saker. Att identifiera vissa beteenden och fundera över sina egna drivkrafter kan vara ett bra sätt att förstå hur man är funtad och vad man mår bäst av.

Något som kan vara bra att förstå är att människor har en tendens att vänja sig vid den yttre motivationen och plötsligt stå handfallna då den försvinner. Ett enkelt sätt att illustrera detta med ett exempel är genom den typen av hemarbete som blivit allt vanligare under det senaste året. När man plötsligt befinner sig på en annan plats och inte är tillsammans med sina kollegor behöver man lära sig att arbeta mer självständigt. Detta gör ofta att man mer och mer inser vilka arbetsuppgifter som känns roliga och vilka som känns tråkiga. Den yttre motivationen gör ofta att man missar detta eftersom en tråkig handling kan kännas positiv på grund av direkta belöningar eller komplimanger från kollegor. I avsaknad av detta är det enklare att identifiera vad man faktiskt vill, något som samtidigt också kan göra att motivationen i vissa delar av arbetet helt enkelt försvinner eller blir betydligt mindre. På så sätt blir det också tydligt att man inte enkelt kan säga att den inre motivationen är bra och den yttre dålig utan de är helt enkelt bara olika.

Både för att skapa god arbetsmiljö på arbetsplatser och för en individs personliga utveckling kan det vara bra att dra vissa lärdomar av Självbestämmandeteorin. Inre motivation har identifierats som en viktig faktor för hälsa och välmående och avsaknaden av denna kan blir direkt skadlig. Därför kan kunskap och ett arbetssätt som är anpassat till Självbestämmandeteorin göra stor skillnad i vardagen. Det kan hjälpa en organisation att förbättra arbetsklimatet för de anställda och även öka produktiviteten om man identifierar hur man bäst motiverar sina anställda. För den personliga utvecklingen kan det vara av största vikt att ibland stanna upp och se över varför man gör som man gör och hur det upplevs.