Hållbar utveckling: Ekologiskt, ekonomiskt och socialt

Sedan industrialismens början har planeten stadigt förändrats i allt högre takt till följd av mänsklig aktivitet. De globala utsläppen av koldioxid har ökat, den biologiska mångfalden har minskat, arealen naturligt habitat har minskat kraftigt och haven är urfiskade och försurnade. Alla de här förändringarna har länge indikerat att människan måste börja förändra sina levnadsvanor, och vad många forskare kallar börja leva ”inom planetens gränser”. De planetära gränserna som forskarna har tagit fram anger vad planeten kan klara av, i form av miljö- och klimatförändringar. Själva gränsen utgörs av en tröskel, och när världen väl har passerat den tröskeln så kan negativa feedback-loops triggas igång vilket ökar tempot på klimatförändringarna.

Hållbar utveckling

 

Samtidigt växer världens befolkning och allt fler tar sig ur fattigdomen. Alla människor har rätt till ett värdigt liv med sina basbehov tillgodosedda, vilket innebär att trycket på planeten ökar. För att skapa ett gemensamt språk för den utmaningen som världen stå inför i relation till miljö-och klimatförändringarna så tog man fram konceptet hållbar utveckling. Hållbar utveckling lutar sig mot tre stycken grundpelare, nämligen ekologisk, social och ekonomisk utveckling. En hållbar utveckling är den sortens utveckling som möter de behoven som dagens befolkning har, utan att äventyra framtida generationers förmåga att möta sina egna behov. Den här texten tittar närmre på konceptet hållbar utveckling, hur det kom till, olika internationella styrdokument samt vad man själv kan göra i sin vardag för att bidra till en mer hållbar utveckling.

 

En hållbar utveckling

Den industriella revolutionen är starkt kopplad till uppkomsten av idén kring en hållbar utveckling. Sedan den andra halvan av 1800-talet började de västerländsk samhällena och länderna upptäcka att deras ekonomiska och industriella aktiviteter hade en signifikant inverkan på miljön och också på den sociala balansen i världen. Flera olika ekologiska och sociala kriser skedde i världen som ökade medvetenheten, vilket tryckte på för en mer hållbar utvecklingsmodell. Några av de ekologiska och sociala kriser som ägde rum och som skakade världen under 1900-talet var den amerikanska bankkrisen 1907, den globala finanskrisen på 1930-talet, oljeshockarna på 1970-talet, Tjernobylkatastrofen 1986 och Exxons oljeläckage 1989. Därtill ökade klimatförändringarna, ozonlagret blev tunnare och den biologiska mångfalden minskade världen över.

En hållbar utveckling är det koncept som grundar sig i idén att samhällen måste leva och möta sina behov utan att riskera framtida generationer och deras förmåga att möta sina egna behov. Den officiella definitionen av hållbar utveckling myntades för första gången 1987 i den rapport som fick namnet Brundtland-rapporten. Mer specifikt så handlar hållbar utveckling om att strukturera och organisera samhällen så att de kan existera en lång tid framöver. I praktiken innebär det att man måste ta hänsyn både till kraven som ställs idag och de som kommer ställas i framtiden när det kommer till att bevara naturmiljöerna, utvinna naturresurser hållbart och skapa en social och en ekonomisk jämlikhet. På det sättet har hållbar utveckling ett mänskligt fokus, eftersom att syftet med en hållbar utveckling i det långa loppet är att främja och säkerställa människors välmående inom ramen för vad naturen kan hantera.

 

Arbetet för en hållbar utveckling

Sedan Bundtland-rapporten släpptes 1987 har världens ledare och länder kämpat, i olika grad, för att styra världen mot en hållbar utveckling. Flertalet konferenser, allianser, överenskommelser, paneler och styrdokument har genomförts och kommit till i hållbarhetens namn. Trots mängder av försök fortsätter dock de globala utsläppen att öka. Här nedan följer beskrivningar av några av de aktiviteter, publikationer, åtaganden och överenskommelser som världen har gjort i relation till en hållbar utveckling under åren.

 

Parternas konferens (COP) och FNs klimatkonvention

De länder som har skrivit under FNs klimatkonvention (United Nations Framework Convention on Climate Change) kallas officiellt för parter till konventionen. På engelska blir översättningen parties to the convention. Varje år sker en konferens för de länder som skrivit under konventionen, ett så kallat COP-möte (Conference of the Parties).

FNs klimatkonferenser sker årligen och varje år i ett nytt land, det vill säga i något av de längder som skrivit under konventionen. Konventionen trädde i kraft i mars 1994 och idag har 197 stycken länder ratifierat konventionen. Det yttersta målet med konventionen är att förhindra ”farlig” mänsklig inblandning i klimatsystemet, genom att stabilisera mängden utsläpp av växthusgaser i atmosfären. För att ta reda på vad som i praktiken anses vara farliga nivåer av växthusgaser så lutar sig konventionen mot FNs klimatpanel IPCC. Konventionen säger att stabila utsläppsnivåer måste nås inom en sådan tidsram som gör det möjligt:

  • För ekosystemen att anpassa sig naturligt till klimatförändringarna
  • Att säkerställa världens matproduktion
  • Att möjliggöra så att den ekonomiska utvecklingen fortskrider på ett hållbart sätt

Idén är de industrialiserade länderna, vilka är de som länge utgjort den största källan av växthusgaser i atmosfären, är de som ska skära ner på sina utsläpp mest. Dessa länder förväntades att till år 2000 minska sina utsläppsnivåer till 1990s nivåer.

 

Millenniemålen och Millenium Ecosystem Assessment

Millenniemålen (Millennium Development Goals, MDGs) var åtta stycken mätbara mål, vilka syftade till att framför allt förbättra livet för de allra fattigaste i världen. För att möta de åtta målen och utrota fattigdomen så skrev 189 länder under FNs Millenniedeklaration år 2000.

Millennium Ecosystem Assessment var en fyra år lång utredning som började 2001 och som skedde på begäran av FN. Över 1200 forskare samlades för att bedöma konsekvenserna som ekosystemens förändringar hade på människors välbefinnande. Att identifiera den vetenskapliga grunden för åtgärder som behövs för att förbättra bevarande och hållbar användning av ekosystem var ett annat mål. De huvudsakliga fynden och resultaten från utredningen var att:

  • Människor har förändrat ekosystemen snabbare och mer än vad som någonsin har skett förut. Det har resulterat i betydlig och irreversibel förlust av den biologiska mångfalden
  • De förändrade ekosystemen ledde till bättre välmående för människor men skadade både planeten och samhällen
  • Förstörelsen av ekosystemtjänster skulle bli ännu värre under 2000-talet
  • De förändringar som krävs för att förhindra förstörelsen av ekosystemtjänster och samtidigt möta det växande behovet på de tjänsterna fortfarande var möjligt. Det skulle dock kräva betydande förändringar i policies både i de privata och offentliga sektorerna världen över.

Millenniemålens deadline sattes till år 2015 och till dess hade 21 miljoner livs räddats och nästan en biljon människor tagits ur fattigdom, framför allt i Kina och Indien men också runtom i Afrika.

 

De globala hållbarhetsmålen

År 2015 kom en klar majoritet av världen ledare överens om 17 stycken globala hållbarhetsmål (the Sustainable Development Goals, SDGs) som skulle ersätta Millenniemålen. En av de största skillnaderna mellan Millenniemålen och de globala hållbarhetsmålen var att de senare fokuserade på hela världen istället för bara på den fattigaste delen av befolkningen och la ett stort ansvar på just de industrialiserade länderna. Dessutom fick planeten och klimatet också stort fokus.

Fem år har gått sedan länderna ratificerade de globala målen och det finns fortfarande mer jobb kvar att göra än någonsin förut. De globala hållbarhetsmålen togs fram med deadline år 2030, och kallas därför ofta för Agenda 2030. Med målen finns möjligheten att skapa en bättre värld för världens befolkning såväl som för planeten, genom att bland annat utrota fattigdomen, bekämpa ojämlikheter och snabbt adressera klimatförändringarna. Målen är tänka att guida och inspirera regeringar och den offentliga sektorn, företagsledare och den privata sektorn, civilsamhället och allmänheten till att bygga en bättre framtid för alla. Att nå målen kräver hårt arbete och engagemang från alla håll och kanter och alla människor har en viktig roll att spela. De 17 globala hållbarhetsmålen är:

  1. Utrota all fattigdom i alla dess former överallt
  2. Ingen hunger, uppnå en säker livsmedelsförsörjning och förbättrad hälsa samt främja ett hållbart jordbruk
  3. Garantera hälsosamma liv och främja välbefinnande för alla människor oavsett ålder
  4. Säkerställa en inkluderande och likvärdig utbildning av hög kvalitet och främja livslångt lärande för alla
  5. Uppnå jämställdhet och alla flickors och kvinnors egenmakt
  6. Säkerställa förvaltningen och tillgången till vatten och sanitet för alla
  7. Säkerställa tillgången till ekonomiskt överkomlig, tillförlitlig, hållbar och modern energi för alla
  8. Verka för en varaktig, inkluderande och hållbar ekonomisk tillväxt samt en produktiv och meningsfull sysselsättning med anständiga arbetsvillkor för alla
  9. Bygga en motståndskraftig infrastruktur samt verka för en inkluderande och hållbar industrialisering samt främja innovation
  10. Minska jämlikheten både inom och mellan länder
  11. Göra städer och andra mänskliga former av bosättning inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara
  12. Säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsminskningar
  13. Vidta omedelbara åtgärder för att bekämpa och motverka klimatförändringarna och dess konsekvenser, i linje med FNs klimatkonvention UNFCCC
  14. Bevara och nyttja haven och de marina resurserna på ett hållbart sätt för en hållbar utveckling
  15. Skydda, återställa och verka för ett hållbart nyttjande av ekosystem på land, hantera skogen hållbart, bekämpa ökenspridning, stoppa landdegraderingen och förlusten av den biologiska mångfalden
  16. Främja fredliga och inkluderande samhällen för en hållbar utveckling
  17. Stärka genomförandemedlen och återvitalisera det globala partnerskapet för en hållbar utveckling

 

Hållbar utveckling och det ekologiska fotavtrycket

Det ekologiska fottrycket kan definieras som effekterna av mänskliga aktiviteter mätt i termer av den biologiskt produktiva marken och vattnet som krävs för att producera de varor som konsumeras och det genererade avfallet. Det är helt enkelt den mängden miljö som krävs för att producera de varor och tjänster som krävs för att stödja en viss typ av livsstil. Det ekologiska fotavtrycket brukar räknas ut per capita, det vill säga per person, och anges i globala hektar. Det här verktyget är bra för att jämföra olika länder med varandra, samt för att få en bättre bild av ens egen konsumtion och hur hållbar den faktiskt är. Idealt sätt så bör allaha ett så litet ekologiskt fotavtryck som möjligt samtidigt som man uppnår miniminivån för levnadsstandard vilken anges genom HDI, the Human Development Index. Det är ett index som jämför levnadsstandarden och välståndet i olika samhällen och länder. Till skillnad från det närbesläktade men rent ekonomiska BNP så tar HDI även hänsyn till aspekter så som utbildningsnivå och medellivslängd. Om man lever över miniminivån enligt HDI så innebär det att ens mest grundläggande behov är tillgodosedda så som utbildning, hälsa och sjukvård.

 

Olika sätt att leva mer hållbart på

Allt fler människor världen över har börjat inse att de behöver leva mer hållbart för att kunna bevara planeten för de framtida generationerna. Mycket av det man gör i sin vardag har en påverkan på planeten, som till exempel vad man äter eller hur man tar sig till jobbet. Det behöver inte innebära att alla måste börja med att enbart äta grönsaker eller cykla till och från jobbet varje dag, även om det skulle vara toppen för planeten. Även små förändringar kan göra stor skillnad.

Att leva mer hållbart innebär att man reducerar sitt ekologiska fotavtryck och att man minskar sina utsläpp av växthusgaser, samtidigt som man tar hänsyn till social jämlikhet. Det är viktigt eftersom att världens befolkning just nu använder mer resurser än vad planeten kan producera och skapar mer avfall än vad den kan hantera. Genom att följa de här tipsen kan man snart leva ett mer hållbart liv.

 

Spara energi

Genom att använda mindre energi kan man snabbt minska sina utsläpp av växthusgaser. Det finns många olika sätt som man kan minska sin energianvändning på hemma. Man kan till exempel stänga av apparater helt som står på stand by, sänka uppvärmingen inomhus, hänga kläder på tork efter att ha tvättat dem istället för att använda energikrävande torktumlare eller värmeskåp. Det är också mer energieffektivt att använda sig av en diskmaskin istället för att jämt diska för hand.

 

Äta mindre animaliska produkter

Produktionen av animaliska livsmedel, så som kött och mejeriprodukter är en av de största källorna till utsläpp av växthusgaser. Dessutom bidrar produktionen också till föroreningen av sjöar, vattendrag och haven. Genom att äta mindre animaliska produkter kan man hjälpa till att sänka köttproduktionens påverkan på planeten, samtidigt som man handlar och konsumerar mer etiskt för djurens skull.

 

Sluta använda engångsartiklar

Engångsartiklar, särskilt de som är tillverkade av plast, fyller upp soptipparna, förorenar haven och skapar lidande för djurlivet och naturen. Det kan man förhindra genom att välja produkter och artiklar som går att använda under en lång tid och inte måste kastas direkt.

 

Gå över till förnybara energikällor

Idag har de allra flesta möjlighet att ställa om hemma och se till att få sin energi från förnybara källor så som sol eller vatten istället för från olja eller andra fossila bränslen. Numera finns det dessutom mängder av bilar att välja mellan när man vill köpa en eldriven bil.

 

Återanvända och återvinna

Det är både viktigt och enkelt att återvinna sitt avfall. Samtidigt bör man försöka återanvända produkter så gott och så länge det går. Här har tillverkarna ett stort ansvar, då det inte längre är försvarbart att producera varor och produkter som är designade för att bara hålla en kort period.

 

Handla mer lokalt eller odla egna grönsaker

Att handla mer lokalt innebär att man köper grödor och varor som har producerats närmre där man bor, vilket betyder att de inte transporterats långa sträckor. Sådana varor släpper därför i regel ut mindre växthusgaser. Det är såklart också beroende av själva produktionsmetoden.

Därtill bör man försöka att köpa och konsumera så mycket ekologiskt som möjligt. Genom att odla sin egen frukt och grönsaker så kan man vara säker på att inga kemiska bekämpningsmedel har använts i produktionen. När man köper ekologiskt odlade varor eller odlar själv så bidrar man inte lika mycket till att luften, jorden och vattnet förorenas och övergöds. Att odla själv innebär också att varorna inte behöver transporteras från eller till affären, vilket minskar ens fotavtryck.

 

Använd mindre vatten

Det finns många sätt man kan dra ner på sin vattenförbrukning på. Man kan till exempel ta kortare duschar, sluta diska under rinnande vatten eller använda sitt avloppsvatten till att vattna trädgården med mera.

 

Kör mindre bil

Att köra bil varje dag tillhör definitivt en ohållbar livsstil, både när det gäller klimatet och ens egen hälsa. Att gå, cykla eller ta bussen är ett schysstare alternativ som gör att man kan minska sitt utsläpp av växthusgaser och sitt ekologiska fotavtryck mycket. Att flyga är också någonting som släpper ut väldigt mycket koldioxid och vattenånga i atmosfären, vilket är anledningen till att alla borde flyga så lite som möjligt och bara när det är nödvändigt. Många flygresor går numera att undvika genom att till exempel hålla möten och konferenser via zoom.

 

Minska matsvinnet

Matsvinn är idag ett enormt stort problem för miljön. Att minska på matsvinnet kan man enkelt göra genom att använda upp allt som finns i kylen, ta mindre portioner och planera mathandlingen bättre.

 

Slutsats

När det blev uppenbart att industrialismen och mänskliga aktiviteter utgjorde ett stort hot både mot planetens hälsa och mot framtida generationer samlades världens ledare i Norge 1987 och myntade konceptet hållbar utveckling. En hållbar utveckling innebär att man strävar efter att skapa en bättre framtid för alla människor och för planeten, det vill säga ekologiskt, ekonomiskt och socialt. Det handlar om att inte använda mer resurser än vad planeten klarar av att producera, att skapa ett ekonomiskt system som alla människor kan dra nytta av samt en jämlik värld där hunger och fattigdom inte längre har en plats.