Människan är en fascinerande varelse.
Sedan århundraden tillbaka har psykologi och beteendevetande varit ämnen som uppbringat stort intresse bland forskare.
På senare tid har intresset även vuxit bland gemene man i samband med att viss vetenskap populariserats.
Trots att teorier och ny forskning publiceras regelbundet, finns ett par berömda teorier som verkar stå sin grund.
En av dessa teorier är så kallad klassisk betingning.
Vad är klassisk betingning?
Klassisk betingning är en teori som bygger på fyra begrepp; betingad, obetingad, stimulus och respons.
När ett obetingat stimulus väcker en obetingad respons kallas detta för reflex.
Genom att använda betingning kan man skapa en reflex utan att ”rätt” stimulus förekommer.
Bakgrund
Bakgrunden till det som idag kallas klassisk betingning är Ivan Pavlov och hans experiment på sina hundar.
Pavlovs forskningsobjekt var hundarnas salivbildning.
Han noterade att hundarna hade en medfödd förmåga att salivera i samband med att mat ställdes fram.
I detta fall är maten således en obetingad stimulus och salivutsöndringen en obetingad respons, det vill säga en reflex.
Pavlov lät sedan en signal ljuda innan maten ställdes fram till hundarna, vilket kom att få hundarna att associera signalen med mat.
Detta fick dem att salivera så fort signalen hördes, oavsett om mat ställdes fram eller inte.
Detta fenomen kallade Pavlov för en betingad respons på en betingad stimulus.
Vem var Ivan Pavlov?
Ivan Pavlov var en rysk forskare född 1849 som också var professor vid veterinärmedicinska akademin i Sankt Petersburg.
För många är han mest associerad med sina experiment med hundar, men han erhöll även Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 1904.
Innan dess hade han varit nominerad till samma pris fyra gånger.
Att han slutligen vann var tack vare sin förklaring av hur nervsystemet styr bukspottkörteln, vilket han också kunde visa med hjälp av sina hundexperiment.
I och med detta blev han också, något oväntat, en pionjär inom psykologin och framför allt den inriktning som kallas behaviorism.
Klassisk betingning i vardagen
Det är inte bara hundar som kan bli föremål för klassisk betingning – även människor reagerar naturligt på detta sätt.
Det finns många exempel på klassisk betingning i vardagen.
Ett exempel är när man är magsjuk och mår illa generellt.
Om man i det sammanhanget äter exempelvis en banan, känner sig ännu mer illamående och kanske till och med kräks, är sannolikheten stor att man även när man tillfrisknat blir illamående av tanken på att äta en banan.
Anledningen till detta är att kroppen anpassat sig till sin omgivning och associerar bananen med illamående.
Från ett evolutionärt perspektiv är det alltså en mycket användbar reaktion.
En stenåldersjägare som smakat på en olämplig svamp och blivit sjuk, åt troligtvis inte den svampen igen.
Instrumentell betingning
En annan teori som liknar klassisk betingning, fast omvänd, är så kallad instrumentell betingning.
Denna teori utvecklades dock inte av Pavlov, utan av den amerikanske psykologen B. F. Skinner.
Instrumentell betingning är när en reaktion framkallas och lärs in efter att en omedveten handling ger ett visst resultat, varefter reaktionen används igen för att framkalla samma resultat.
Ett exempel på en sådan situation är om man vill lära sin hund att sitta och använder sig av strategin att vänta till dess att hunden satt sig, varefter man ger den en belöning.
I detta fall förstärker belöningen beteendet som anses positivt.
Det går också att använda negativ förstärkning för att framkalla ett önskvärt beteende.
Ett exempel är hundens koppel och halsband.
Om hunden drar vid promenad kommer kopplet och halsbandet att medföra obehag till dess att hunden slutar dra, då trycket kring halsen lättar.
Avlägsnandet av det obehagliga fungerar som belöning för korrekt beteende.
Behaviorism
Den inriktning av psykologi som idag kallas behaviorism är ett blandning av olika vetenskapliga strömningar som uppstod i början av 1900-talet.
Den innehåller läror som kommer från bland annat utvecklingsbiologi, empirism och statistisk.
Enligt behaviorism är målet med psykologi som vetenskap inte att beskriva människans beteende, utan att kunna förutse och kontrollera detta beteende.
Dessutom ses psykologi som ett naturvetenskapligt ämne, vilket medför att endast objektivt mätbara fenomen och beteenden bör mätas.
Sedan kognitiv psykologi blev mer populärt under 1970-talet har många tappat intresse för behaviorism, till viss del på grund av att visionen om beteende som vetenskap inte kunnat infrias.
Behaviorismen finns dock fortfarande kvar i viss omfattning inom kognitiv beteendeterapi och beteendeanalys.
Betingningsterapi
Som del av beteendeterapi används ibland betingningsterapi.
Detta bygger således på metoder som har sin grund i Pavlovs teori om mänskligt beteende.
Om man till exempel vill få en person att associera alkohol med någonting otrevligt som får personen att inte längre vilja dricka, kan man använda aversionsterapi.
I det givna exemplet kan personen ta tabletter som framkallar kräkningar om de intas i samband med alkohol.
Tar personen dessa tabletter och därefter inte kan hålla sig från att dricka alkohol, kommer resultatet vara uppstötningar och en känsla av illamående.
Således kommer personen i fråga att associera alkoholen med dessa känslor, vilket fungerar som ett avskräckande medel och sannolikt kommer att leda till lägre intag av alkohol.
Avbetingning
Lika väl som det går att framkalla ett betingat beteende, går det att avbetinga en person.
I samband med detta upphäver man alltså en betingning genom att lära in ett beteende som försvagar eller helt eliminerar ett tidigare inlärt beteende.
Ett exempel på detta är exponeringsterapi, vilket innebär att man utsätts för samma stimuli som man lärt sig reagera på, för att försöka framkalla en annan respons.
Säg exempelvis att en person har en hundfobi på grund av en olycka där denne blev biten.
Genom att exponera personen för hundar som inte är aggressiva, kommer personen så småningom att komma över de initiala känslorna av ångest och rädsla.
Ju fler gånger personen exponeras för den kontrollerade, ofarliga miljön, desto mer försvagat blir den inlärda fobin.
Ombetingning
Ombetingning är ett liknande fenomen till avbetingning, men där ett ”felaktigt” beteende har lärts in och detta blir fokus för omlärande.
Tanken är här att man tillåter en person att associera en tidigare betingning till något positivt eller negativt, beroende på situationen.
Om personen med hundfobi i exemplet ovan hade för avsikt att bli ombetingad, skulle dennes mål vara att reagera med glädje istället för rädsla varje gång den såg en hund.
Det säger sig självt att detta är ett projekt som kräver upprepning och övning, men resultatet kommer att bli en positiv upplevelse för personen snarare än negativ.
Sammanfattning
Psykologin är ett av de ämnen som utvecklats i hög grad under de senaste århundradena.
Ändå finns personer som gjort ett stort avtryck med sina teorier och som anses vara relevanta än idag.
Ivan Pavlov och hans klassiska betingningsteori är en av de forskare som förmodligen alltid kommer att ha en plats i historieböckerna.
Klassisk betingning bygger på att obetingade stimuli leder till obetingade reaktioner, vilket tillsammans med en tidigare neutral stimuli leder till en betingad reaktion.
Experimentet ”Pavlovs hundar” är ett av de mest kända exemplen på denna teori.
Även så kallad instrumentell betingning har fått viss uppmärksamhet som teori genom åren.
Denna utvecklades av amerikanen Skinner och innebär i princip ett motsatt förhållande mellan stimuli och reaktioner jämfört med klassisk betingning.
Dessa teorier har också fått spridning i det som kallas beteendeterapi, inom vilken man ibland använder bland annat aversionsterapi, avbetingning och ombetingning för att påverka människors beteende.
Det kan således konstateras att det som ursprungligen var ett experiment på hundars salivutsöndring skulle komma att bli en mycket inflytelserik lära om människors beteenden.
Som så mycket annat inom forskning var det en ren slump att denna upptäckt gjordes.
