Det finns vissa situationer i livet då vi har ett behov av att förstärka ett beteende. Antingen för att vi vill se mer av just detta beteende eller kanske mindre, beroende på vad situationen handlar om.
Positiv och negativ förstärkning är en metod som finns inom inlärningspsykologi och behaviorismen, och som vi alla troligen någon gång i livet har använt oss av i olika situationer. Medvetet eller omedvetet…
Vad är Negativ förstärkning?
Positiv förstärkning handlar till största delen om att uppmuntra och bibehålla en viss form av beteende. Så som att du uppmuntrar och berömmer ditt barn när hen kommer hem med bra betyg, vilket i sin tur gör att barnet blir motiverad att fortsätta få bra betyg att visa upp hemma.
Men även negativ förstärkning handlar även tills viss del om att förändra ett beteende.
Vi kan ta ett exempel från arbetslivet. Du kommer ständigt för sent till de gemensamma mötena på din arbetsplats, och det stör hela arbetsgruppen när du alltid öppnar dörren mitt i mötet. Din chef bestämmer sig för att skälla ut dig inför hela gruppen och tillrättavisa dig om att du inte kan fortsätta komma för sent på det här viset. Troligen blir du då skamsen och hela situationen känns mycket obehaglig för dig. Risken att du kommer för sent på de kommande mötena är nu betydligt mindre eftersom du inte vill riskera att bli utskälld på det sättet en gång till. Den negativa förstärkningen din chef använde sig av här fick alltså en bra effekt när det kommer till att förändra ditt beteende att alltid komma för sent.
Den negativa förstärkningen har ett betydligt sämre rykte än vad den positiva förstärkningen har. De allra flesta sakkunniga rekommenderar den positiva varianten som många anser har en hälsosammare och smartare approach som får dig att må bra kring det inträffade och inte känna obehag eller skam.
Inlärningspsykologi och behaviorismen
Inom inlärningspsykologin talar man ofta om förstärkning som inlärningsmetod, och då både den positiva och den negativa. Inlärningspsykologin har sina rötter i den psykologiska inriktningen behaviorismen som grundades under 1900-talet av en man vid namn John B. Watson (1878-1958).
Behavioristerna är inte intresserade av människans personlighet när det kommer till beteendet, till skillnad mot många andra psykologiska inriktningar och modeller. Så som exempelvis Myers-Briggs Type Indicator (MBTI) vilket är en form av personlighetstest man sedan länge använt sig av som ett verktyg för personlig utveckling. Eller den så kallade DISC-analysen som menar på att alla människor har antingen en grön, röd, gul eller blå personlighet, där varje färg representerar vissa typer av egenskaper hos en individ.
Behavioristerna anser att det är den yttre miljön som är orsaken till ett visst beteende. Det finns till och med vissa behaviorister som helt bortser från den biologiska faktorn som berör arv och DNA. Behaviorismen har som grund att människan är ett oskrivet blad som fylls på efter hand som hen går igenom olika former av miljöer och händelser. Inom den här psykologiska inriktningen brukar man tala om begreppet stimuli och hur människans beteende är en respons på denna stimulus som i detta fallet är miljöpåverkan.
B.F. Skinner
Den absolut viktigaste personen när det gäller behaviorismen och framför allt förstärkning är den amerikanska psykologen och behavioristen Burrhus Frederic Skinner, mer känd som B.F. Skinner. Skinners teori och tes handlade om att mänskliga beteenden kan förstärkas genom positiva konsekvenser, och att man på så sätt kan kontrollera människans beteenden. Skinners teorier har haft ett stort inflytande inom psykologin, men under 1960-talet började man att gå ifrån hans idéer allt mer allt eftersom man utvecklade sitt sätt att se på människan och dess komplexa psyke.
Det här sättet att se på människan och dess beteenden öppnar dock även upp möjligheten för att kunna experimentera på ett helt annat sätt än inom exempelvis psykoanalysen, som den kände Sigmund Freud (1856-1939) grundade. Ett av de mest kända experimenten inom detta område kallas för betingning.
Klassisk betingning
Idag talar man om två olika sorters betingning, klassisk betingning och operant betingning, där den senare uppkom lite senare än den klassiska betingningen.
Mannen bakom den klassiska betingningen var en rysk fysiolog och pedagog vid namn Ivan Pavlov (1849-1936). Det är många som känner igen Pavlovs namn då han kanske är som mest känd för sitt experiment kring betingning som har kommit att kallas för Pavlovs hundar.
Pavlov själv ägde nämligen ett antal hundar som han började att studera då han noterade att de började producera saliv när han skulle ge dem sin mat. Pavlov menade på att detta var en obetingad reflex som handlade om stimuli. Detta beteende menade han var något som härstammade från hundarnas arv och DNA och inte ett inlärt beteende.
När Pavlov hade fastställt detta bestämde han sig för att göra ett litet oskyldigt experiment. Varje gång han skulle servera hundarna sin mat använde han sig av en ton ett par sekunder innan. Pavlov fortsatte att använda den här tonen inför varje måltid, och till slut räckte det med att de hörde tonen för att de skulle börja producera saliv. Den slutsats han drog av detta experiment var att själva utsöndringen av saliven i sig är en så kallad obetingad reflex som följer med i hundarnas arv. Men att de började producera saliv bara genom att höra tonen kunde betraktas som en betingad reflex som går att lära in. Detta experiment skulle komma att prägla hela psykologin ända till idag då vi fortfarande använder hänvisar till Pavlovs hundar i vissa sammanhang.
Negativ förstärkning och djur
Det är dock inte endast inom den mänskliga psykologin som negativ och positiv förstärkning används i inlärningssyfte. När vi exempelvis tränar och dresserar våra hundar är förstärkning i stort sätt den enda teknik vi använder oss av för att få hunden att förstå vad vi vill att den ska göra och inte göra.
Men när det gäller hundar och hur vi tränar dem brukar en del tala om ”den hårda och den mjuka skolan”, och att vi människor använder oss av antingen den ena eller den andra eller en kombination av de båda. Olika hundägare använder sig av olika tekniker för att lära in rätt beteende hos sin hund. Men vad menar vi egentligen med den hårda och den mjuka skolan?
När det kommer till att ändra eller påverka hundens beteende kan man använda sig av fyra olika vägar, genom positiv eller negativ förstärkning och genom bestraffning eller utebliven belöning vilket egentligen bara är en variant av positiv och negativ förstärkning. Förenklat kan man säga att det handlar om att antingen skrämma hunden till lydnad eller att uppmuntra och berömma. Troligen ger dessa båda tillvägagångssätt ungefär samma resultat i slutändan, och det handlar mycket om vad hundens matte eller husse anser vara den korrekta vägen att gå.
Operant betingning
Många anser dock att du får en mer självsäker och trygg hund om du undviker allt för mycket bestraffningar och negativ förstärkning i uppfostran. Det finns också de hundägare som äger stora och potentiellt farliga raser som kan orsaka stora skador på både människor och andra djur om man inte kan kontrollera hunden. Dessa hundraser kräver en mycket auktoritär ledare/ägare, vilket en del hundägare menar innebär en fast hand och ibland våld. Men enligt de flesta hund experter och pedagoger är detta inte den bästa och mest effektiva metoden. De anser att man minst lika gärna kan använda positiv förstärkning som inlärningsteknik och inte trycka ned hundens självkänsla.
En vanlig teknik att träna sin hund på nu för tiden är att använda sig av den så kallade operanta betingningen som vi nämnde kort i början av artikeln. Inom hundvärlden innebär detta att man använder sig av positiv förstärkning där hunden påverkar sin egen situation baserat på kunskap genom associationer mellan handlande och yttre händelser. Här använder man sig av en så kallad ”klicker”. Det är en liten plastprodukt som du kan ha med dig i fickan och som gör ifrån sig ett klickande ljud när du trycker på den. Du använder din klicker på så vis att när hunden gör något bra som du vill uppmuntra så klickar du en gång och samtidigt berömmer hunden. Det kräver dock att man är väldigt noga med tajmingen och att man klickar vid precis rätt tillfälle. Detta kräver lite övning och färdighet men alla kan lära sig att använda en klicker. Till slut associerar hunden klicket med att den gör rätt, som en slags beröm men på en mycket subtil nivå.
Här är det alltså inte alls den negativa förstärkningen som får stå i centrum när det kommer till inlärning. Vilket också visar oss att bestraffningar kanske ändå inte är rätt väg att gå med människans bästa vän.
Barnuppfostran och Negativ förstärkning
De allra flesta föräldrar har någon gång bestraffat sina barn för ett dåligt beteende. Men de har troligen och förhoppningsvis även uppmuntrat sina barn när de gjort någonting bra eller agerat korrekt i en viss situation. Hur vida man ska använda sig av bestraffningar i sin roll som förälder eller inte är kanske inte lika flytande som när det kommer till uppfostran av hundar, som du kunde läsa om i det tidigare stycket.
De flesta föräldrar har troligen uppfattningen att om barnet gör ett stort fel så måste det komma någon form av konsekvens av detta beteende för att det inte ska upprepas. Konsekvensen blir då en form av bestraffning och negativ förstärkning som att barnet får utegångsförbud eller att man tar ifrån barnet sin telefon till exempel. Men då kan man fråga sig, är det inte bättre att strunta i bestraffningen och istället fokusera på att positivt förstärka beteenden som man vill se mer av som förälder? Vilket har mest effekt? Många barnpsykologer anser att det finns en del risker med att använda sig av bestraffningar inom skola och på hemmafronten. Problemet ligger vid att om barnet inte förstår varför hen blir bestraffad, eller belönad för den delen, så uteblir effekten eller till och med får en motvänd effekt vilket inte leder till någon utveckling utan endast förvirring för barnet.
Detta problem kan bli extra tydligt när det gäller barn som har sociala problem eller diagnoser som påverkar deras förmåga att snappa upp sociala koder. Med dessa barn måste man vara extremt tydlig och verkligen tala om varför ett visst beteende blir bestraffat eller belönat. Ett belöningssystem inom exempelvis skolan kan bli en ren katastrof för ett barn med sådana typer av svårigheter, eftersom hen inte förstår vad hen behöver göra för att belönas. Medan de andra barnen kanske väldigt snabbt snappar upp detta och börjar samla på sig poäng eller guldstjärnor eller vad det nu kan handla om.
Det kan låta som en klyscha, men de flesta har hört frasen ”barn gör inte som vi säger utan som vi gör”. Det ligger en hel del sanning i detta uttryck. Vi kanske tror att vi kan straffa våra barn till att ta rätt beslut i livet och att inte göra fel mot andra människor till exempel. Men sanningen är den att effekten blir så mycket starkare och mer grundläggande när vi istället lär våra barn att göra rätt genom att faktiskt själva göra rätt. Barn iakttar sina föräldrar genom hela livet men absolut mest under barndomen då barnets grundläggande värderingar byggs upp och skapas. Detta är dock ofta inte något som varken barnet eller föräldern tänker på eller reflekterar över trots att det är så logiskt. Men när vi börjar fundera över detta förstår vi hur mycket våra barn tar efter vårt beteende, och att den kanske bästa inlärningsmetoden är att föregå med ett gott exempel och på så sätt istället förebygga beteenden som kan komma att kräva bestraffning.
Sammanfattning
Negativ förstärkning innebär bestraffning för ett beteende för att nå ett ändrat beteende. Det har sin grund i behavorismen och inlärningspsykologin och är motsatsen till positiv förstärkning som innebär beröm för att få ett önskat beteende. Exempel på negativ förstärkning kan vara allt i från en utskällning på grund av försening till jobbet till en p-bot för att ha parkerat bilen på handikappsplatsen utan att ha rätt till det. Generellt sett uppnås mest resultat genom att använda negativ förstärkning om man beskådar hur samhället är uppbyggt, men på en arbetsplats till exempel uppnår man mer hållbara relationer och resultat genom att använda sig av den positiva. Många gånger är det endast det överhängande hotet om en bestraffning som påverkar beteendet och det i sig är inte en positiv sak.
Det var av psykologen John B. Watson som behavorismen grundades under 1900-talet början. Behavorister tror endast på att omgivning har en påverkan för att ett beteende skapas, inte på arv och DNA. Behovorister menar att människan går igenom livets olika faser och skeende och reagerar på stimuli, det vill säga den miljöpåverkan som existerar i den aktuella situationen. Behavorister använder sig inte av några modeller så som Myers-Briggs Type Indicator eller DISC-analyser som delar in människan i fyra personlighetstyper.
Två andra viktiga namn inom psykologin är Burrhus Frederic Skinner och Sigmund Freud som skrivit teser inom positiv förstärkning och gjort experiment inom psykoanalysen och som myntade begreppet betingning.
Klassisk betingning kommer från den kände Ivan Pavlov och hans experiment Pavlovs hundar där hans hundar genom förstärkning och stimuli agerade på ett visst sätt. En ljudsignal som angav att det var matdags gjorde att hundarna började utsöndra saliv i sin iver att få äta hundmaten som ska ges efter ljudsignalen. Detta beteende var alltså en obetingad reflex.
Negativ förstärkning används ofta inom människans interagering med djur. Oftast handlar det om husdjur som får skäll för något fy de har gjort men många gånger kan det vara inom olika utbildningar med främst hundar. Operant betingning är oftast att föredra och innebär helt enkelt att hunden får en mer neutral- till positiv förstärkning och där negativ förstärkning undviks så mycket det går.
Negativ förstärkning inom barnuppfostran har alltid använts även om den var mycket mer markant och hård förr i tiden jämfört med den moderna tid vi lever i. Förr var det exempelvis accepterat att aga ett barn för ett oacceptabelt beteende. Något som idag kan leda till fängelse och till och med mista vårdnaden om sitt barn. Men negativ förstärkning kan ges på många olika sätt inom barnuppfostran. Det kan exempelvis handla om utegångsförbud, mobil och TV/data förbund, skäll och så vidare. I de fall där barn har sociala svårigheter kan fel typ av förstärkning vara förödande.
