Icke-verbal kommunikation: Kommunikation utan att använda ord

Sedan tidernas begynnelse har människor använt olika sätt att kommunicera med varandra.

Språk är ett tydligt exempel på hur kommunikation kan skilja sig mellan olika kulturer och platser.

Man kan förutom verbal kommunikation också överföra information till andra människor via icke-verbal kommunikation.

Ickeverbal-kommunikation

Den här artikeln ger en överblick av vad icke-verbal kommunikation är och varför det är viktigt att ha kunskap om.

Vad är icke-verbal kommunikation?

Icke-verbal kommunikation inkluderar exempelvis kroppsspråk, gester och miner.

Det är helt enkelt olika sätt att förmedla ett budskap utan att använda ord genom talat eller skrivet språk.

Beroende på hur det används, kan icke-verbal kommunikation antingen hjälpa eller stjälpa personen som vill förmedla budskapet.

Exempel på icke-verbal kommunikation

För att få en bättre förståelse för hur icke-verbal kommunikation kan ta sig uttryck i vardagen kan man föreställa sig följande exempel.

En person som känner sig nervös eller osäker i ett samtal med någon kanske står med armarna i kors.

En person som är frustrerad kanske slår händerna i bordet för att uttrycka sin frustration.

En person som känner sig blyg kanske rodnar vid tilltal.

Samtliga tre ovanstående exempel kan genomföras utan att personerna i fråga säger någonting.

Samtidigt överförs budskapet av deras känslomässiga tillstånd mycket tydligt, vare sig de vill det eller inte.

Avsiktlighet i icke-verbal kommunikation

När det gäller verbal kommunikation är den mestadels avsiktlig och kontrollerbar.

Man kan välja för det första om man vill säga någonting och för det andra vad man vill säga.

När det gäller icke-verbal kommunikation är det inte lika enkelt.

Ansiktsrodnad är ett exempel på icke-verbal kommunikation som för de allra flesta inte är avsiktlig.

Det är alltså någonting som inte är kontrollerbart.

Många andra sorters icke-verbal kommunikation är dock i högsta grad kontrollerbar.

Till exempel kan en person som inte uppskattar vad någon annan säger välja att himla med ögonen.

Detta kommer naturligtvis att uppfattas som mycket oförskämt, vilket personen är medveten om, vilket i sin tur kan leda till en konfliktsituation.

Relationen mellan verbal och icke-verbal kommunikation

Verbal och icke-verbal kommunikation kan vara beroende eller oberoende av varandra.

Ett exempel på en oberoende situation är när två kollegor står och pratar om ett projekt och en tredje person går förbi.

En av kollegorna i samtalet vinkar till den tredje personen utan att för den skull avbryta samtalet med sin kollega.

När det gäller scenarion där verbal och icke-verbal kommunikation är beroende av varandra finns två alternativa situationer.

Antingen är denna beroendesituation kompletterande eller motstridig.

I en kompletterande situation understryker de båda sätten att kommunicera varandra, exempelvis genom att peka åt det håll man vill att den andra personens uppmärksamhet ska vändas, samtidigt som man berättar om objektet i fråga.

I en motstridig situation överensstämmer inte gestikulering med vad personen säger.

Om en person på kontoret till exempel berättar om hur roligt den hade under den gångna helgen men ser oberörd ut i ansiktet, blir man antagligen osäker på hur genuint kollegans påstående är.

Ansiktsuttryck har stor betydelse

Några av de viktigaste visuella signalerna är de som kommer från huvudet.

Även om ansiktet är det mest viktiga, bär rörelser med hela huvudet också information.

Till exempel kan ett nickande i Sverige understryka bekräftelse, medan ett skakande understryker det motsatta.

När det gäller ansiktet kan man mycket enkelt förmedla känslor genom att vinkla sina ögonbryn och mungipor.

En person som är förvånad höjer på båda ögonbrynen, medan en person som är tveksam eller tvivelaktig kanske höjer på ett ögonbryn.

En person som är arg vinklar ögonbrynen inåt-nedåt, medan en person som är glad och skrattar oftast har avslappnade ögonbryn vinklade uppåt-utåt.

Icke-verbala interaktionssignaler

Med ickev-erbala interaktionssignaler menas oftast de signaler som reglerar interaktion mellan två människor.

Det kan gälla exempelvis signaler som indikerar att man är villig att inleda ett samtal med en annan person, genom att söka ögonkontakt med denne.

Det kan också handla om signaler som visar att man vill lämna över ordet till någon annan i ett samtal, vilket kan göras genom att exempelvis vända blicken till denne och sänka händerna.

Motsatt kan man göra det svårt för någon annan att flika in i samtalet om man vänder blicken bort från denne och samtidigt höjer handen som för att stoppa orden från att yttras.

I samspel med ansiktsmimik är denna typ av interaktionssignaler oerhört talande i icke-verbal kommunikation.

Ögonkontakten spelar roll

Som nämnts ovan har särskilt ögonen stor betydelse för den icke-verbala kommunikationen.

Även när det gäller invanda signaler som ögonkontakt finns mycket information att ta tillvara på.
Till exempel signalerar den andra personens ögonkontakt vid ett samtal att denne är intresserad av vad man säger.

Samtidigt kan typen av ögonkontakt och dess tidslängd avgöra hur den uppfattas.

En person som med rynkade ögonbryn stirrar på någon annan, ger ett helt annat intryck än om samma person tittar på samma sätt men har ett neutralt ansiktsuttryck eller ett leende på läpparna.

Således har samspelet mellan de olika musklerna i ansiktet, i synnerhet kring ögonen, betydelse för hur man uppfattas.

Kulturella skillnader i icke-verbal kommunikation

En av anledningarna till att det är viktigt att ha kunskap om icke-verbal kommunikation är att denna ibland skiljer sig mellan olika kulturer.

Bland annat finns skillnad mellan vad som anses vara bekvämt samtalsavstånd mellan olika länder.

I Sydamerika tenderar till exempel samtalsavståndet att vara förhållandevis kort, medan det i Nordamerika ofta är längre.

Att stå på, för en nordamerikan, bekvämt avstånd från en person man samtalar med kan verka för långt, kyligt och ovänligt för en sydamerikan, medan en enligt sydamerikanen lämplig distans kan upplevas som påträngande för nordamerikanen.

Naturligtvis har ingen av dem varken rätt eller fel – det råkar bara vara så att deras respektive ramverk för icke-verbal kommunikation skiljer sig från varandra.

Ytterligare exempel på kulturella skillnader

Tidigare i artikeln nämndes stirrande som en sorts icke-verbal kommunikation.

Intressant nog kan stirrande ha en helt annan betydelse i exempelvis Grekland än i Sverige.

I Grekland är det vanligt att visa ett neutralt intresse genom att stirra på en annan person, medan detta närmast skulle uppfattas som inkräktande av en svensk.

Det faktum att svenskar inte stirrar för att visa vänligt intresse, kan av en grek uppfattas som kallt och ovänligt.

Att uttrycka vänlighet kan i vissa kulturer också innebära mer kroppskontakt än i Sverige.

I Sverige används kroppskontakt vanligtvis endast i mycket nära relationer, alternativt vid aggression.

I exempelvis Italien eller Spanien kan samma kontakt ha en mer neutral betydelse.

Således kan missförstånd lätt uppstå när personer från olika kulturer möts i såväl sociala som professionella sammanhang.

Sammanfattning

Icke-verbal kommunikation är, som begreppet antyder, olika sätt för människor att förmedla budskap utan att uttrycka oss via tal eller skrift.

Begreppet innefattar således kroppsspråk, ansiktsuttryck, gester och blickar.

Det är viktigt att vara medveten om sin egen icke-verbala kommunikation, eftersom den kan förstärka ett budskap som man vill förmedla.

Uttrycker man ett visst budskap verbalt, men ett annat icke-verbalt, kan det sammantagna intrycket hos mottagaren vara ganska tvetydigt och man kan komma att uppfattas som oäkta.

Det finns alltså ett mycket påtagligt samband mellan verbal och icke-verbal kommunikation.

Som om inte det vore nog, finns också kulturella och regionala skillnader mellan vad som anses vara lämplig icke-verbal kommunikation.

Ett tydligt exempel är det fysiska avstånd som hålls mellan två personer som för en neutral konversation.

I vissa kulturer anses ett närmare avstånd vara normalt, medan detta kan upplevas som påträngande i andra kulturer.

Omvänt gäller också – det längre avståndet som upplevs som lämpligt av vissa kulturer känns kyligt eller otrevligt inom andra.