Kommunikationsmodeller: Förstå kommunikation bättre, genom struktur

Med kommunikation menas den process där man skapar, tolkar och förhandlar mening och budskap.

Det kan ske verbalt, icke-verbalt, skriftligt, samt med ljud, visuellt eller till och med fysiskt.

Fastän kommunikation kan ske på flera olika sätt så är det alltid en form av inlärt beteende.

Även om de allra flesta människor har en medfödd förmåga att kunna tala, höra, se och så vidare så måste människor fortfarande lära sig att kommunicera via koder, symboler och språksystem.

På det sättet är kommunikation en kollektiv process där människor använder olika slags symboler för att generera och tolka mening och budskap.

Den här texten tittar närmre på kommunikation och mer specifikt på olika kommunikationsmodeller.

Vad är kommunikationsmodeller?

För att kunna förklara den sociala process som utgör kommunikation så har experter och forskare utvecklat tre stycken grundläggande modeller för kommunikation. Dessa tre modeller kallas för den linjära modellen, den interaktionella modellen och den transaktionella modellen. Var och en av de tre modellerna belyser till en viss del utvecklingen av kommunikation, men fokuserar på olika delar av själva kommunikationsprocessen. När de tre kommunikationsmodellerna återges och beskrivs så gör de ofta det i kombination med bilder, för att på ett visuellt sätt illustrera komplexa interaktioner. De här modellerna är användbara på grund av att de förenklar den grundläggande strukturen av kommunikation och kan därför hjälpa till att förstå kommunikationens struktur inte bara muntligt och skriftligt, utan också visuellt. Det viktigaste som de tre kommunikationsmodellerna gör är att de identifierar olika delar och aspekter av kommunikation, och därmed fungerar som en sorts karta över hur olika delar av en kommunikationsprocess hänger ihop med varandra.

De tre modellerna av kommunikation

Det här avsnittet beskriver de tre centrala kommunikationsmodellerna, samt ger exempel på modeller som faller inom de tre kategorierna.

1. Linjära kommunikationsmodeller

Även fast det finns en linjär modell som utvecklades för längesen så var det forskarna Shannon och Weaver som år 1948 formellt beskrev de linjära typerna av kommunikationsmodeller för första gången. Den här modellen beskriver kommunikation som en linjär process, varav namnet. Mer specifikt menar den här modellen att det är sändaren i processen som är källan till det meddelande som förmedlas genom kommunikationen. Meddelandet kan bestå av ljud, ord eller beteenden i en interaktiv kommunikation. Meddelandet överförs genom en kanal, det vill säga vägen för kommunikationen, till mottagen som är målet för själva meddelandet. Det kan finnas hinder i kommunikationsprocessen, eller buller. Med buller avser man eventuella störningar i kanalen eller en förvrängning av meddelandet. Den linjära kommunikationsmodellen är en ganska enkel modell där ett meddelande helt enkelt passeras från avsändare till mottagare.

När den linjära kommunikationsmodellen beskrevs på mitten av 1950-talet var det en populär modell som användes mycket för att förklara och förstå kommunikation bättre, men efter det har modellen ofta ansetts vara något för simpel. Modellens begränsningar blir rätt tydliga när man undersöker den närmare, särskilt de antagningar som modellen gör om kommunikation. Till att börja med så antar den linjära kommunikationsmodellen att kommunikation enbart sker i en enda riktning. Det innebär att en och samma person kan vara antingen sändare eller mottagare, men inte både och.

Det är problematiskt på grund av att kommunikation i praktiken ofta är mycket mer dynamisk än vad den linjära modellen hävdar. I praktiken involverar kommunikation ofta ett konstant utbyte av mening mellan sändare och mottagare, där lyssnare inte enbart är passiva receptorer för sändarens meddelande. Modellen är också begränsad på grund av att den endast fokuserar på en enda kanal, för ett enda meddelande. Därtill antyder modellen också att meddelanden inom kommunikation är distinkta, det vill säga att de har tydliga början och slut. I verkligheten är kommunikation sällan riktigt så nätt och prydlig som den linjära kommunikationsmodellen säger. Nedan beskrivs några av de vanligaste linjära modellerna.

Aristoteles modell

Aristoteles kommunikationsmodell är den äldsta av alla modeller, och kan härledas tillbaka ända till år 300 f.k. Modellen syftade till att undersöka hur man kunde bli en bättre och mer övertygande kommunikatör. Aristoteles hävdade att man bör titta på fem stycken aspekter av kommunikation när man vill hitta det bästa sättet att kommunicera på, nämligen:

Talaren
Budskapet
Situationen
Målpubliken
Effekten

Aristoteles identifierade också tre stycken faktorer som kan förbättra ens kommunikation: trovärdighet, förmåga att fånga publiken och ens logiska argument. Den här kommunikationsmodellen tar inte någon hänsyn till den roll som feedback spelar i kommunikation.

Lasswells modell

Lasswells kommunikationsmodell syftar till att bättre förstå kommunikation genom att ställa fem stycken viktiga frågor. Modellen tittar på:

Vem som skapade meddelandet
Vad de sa för något
Kommunikationskanalen som de använde sig av för att sända meddelandet
Vem dem sa det till
Vilken effekt meddelandet hade på mottagaren

Den här modellen anses ibland vara effektiv på grund av att den skapar ett väldigt enkelt och praktiskt sätt att undersöka och utvärdera ett meddelande på, genom att fokusera på de fem stycken element som hjälper en att förstå den aktuella situationen bättre.

Shannon-Weaver modellen

Den här kommunikationsmodellen menar att kommunikation är någonting som består av fem stycken delar:

Sändare
Kodare
Kommunikationskanalen
Avkodare
Mottagare

Modellen betonar vikten av att koda och avkoda meddelanden för att de ska kunna skickas iväg och mottas, det vill säga förvandla meddelanden till exempelvis skrift. Under tiden som man kodar, avkodar, skickar eller tar emot ett meddelande så kan buller och brus uppstå vilket stör kommunikationen eller gör meddelandet svårare att läsa. Det enklaste sättet att illustrera buller på är när det knastrar i radiosändningen, men det räknas också som buller när man hör fel i ett samtal eller stavar fel i ett mejl. Shannon-Weaver modellen var den första som introducerade buller som en viktig del av kommunikationsprocessen.

Berlos S-M-C-R-modell

Berlos kommunikationsmodell förklarar kommunikation i fyra stycken steg, varifrån namnet kommer: Source (källa/sändare), Message (meddelande), Channel (kanal) och Receiver (mottagare). Den unika aspekten av Berlos modell är att den ger en detaljerad redogörelse för nyckelelementen i varje steg som kommer påverka hur väl meddelandet kommuniceras:

Source: Nyckelelement hos källan/sändaren inkluderar personens kompetenser, deras attityd och deras kultur.
Message: Inkluderar meddelandets innehåll, struktur och koder
Channel: Kommunikationskanalens element inkluderar sinnen om hörsel, syn, känsel och lukt
Receiver: Inkluderar mottagarens attityd, kunskap och kultur.

2. Interaktionella kommunikationsmodeller

I ett steg mot en mer dynamisk syn på kommunikation så inkluderar de interaktionella kommunikationsmodellerna två stycken kanaler där kommunikation och feedback flödar mellan sändaren och mottagaren. Feedback är helt enkelt ett svar som en mottagare ger till sändaren. Feedback kan vara verbal, till exempel genom att man svarar ja, eller icke-verbal genom exempelvis ett leende. Det viktigaste är att feedback indikerar någon grad av förståelse hos mottagaren. Således kan feedbacken signalera till sändaren om meddelandet mottogs och förstods av mottagaren. Genom att fokusera på flöde och feedback så ser de interaktionella kommunikationsmodellerna på kommunikation som en konstant och kontinuerlig process.

En tredje och sista aspekt av de interaktionella modellerna, utöver flöde och feedback, är själva situationen eller kontexten där kommunikationen äger rum. Det handlar om miljön, upplevelsen, kulturen och till och med ärftlighet kan påverka hur en sändare konstruerar ett meddelande. Varje person bidrar med sin unika kontext till ett utbyte av kommunikation, vilket innebär att varje kommunikationsutbyte också är unikt. Medan de här modellerna är mer dynamiska än de linjära modellerna så har de dock fortfarande några begränsningar. Till exempel menar den här modellen att människor kan vara både sändare och mottagare, men de kan inte vara det samtidigt. I verkligheten är de två rollerna inte riktigt så strikta utan mycket mer flytande. Nedan beskrivs några av de vanligaste interaktionella kommunikationsmodellerna.

Osgood-Schramms modell

Den här kommunikationsmodellen betraktar kommunikation som jämlik och ömsesidig. Den skiljer inte mellan sändare och mottagare, utan menar att varje individ har samma position och roll som kodare och avkodare av meddelanden. Modellen passar som bäst för att förklara och undersöka personlig och synkron kommunikation där feedbacken kommer omedelbart, som till exempel vid en konversation som sker öga mot öga. När feedbacken kommer omedelbart så innebär det att det blir lättare att minska mängden buller och brus, eftersom att man snabbt och direkt kan förtydliga sina meddelanden under konversationen.

Westley och Maclean-modellen

Den här modellen betonar dels vikten av feedback som en del av kommunikation och dels att miljön och kulturella faktorer också spelar en viktig roll i att påverka kommunikation. Modellen visar att det som sagts och som kommuniceras är påverkat av vem man är som person, hur ens bakgrund ser ut samt vilket perspektiv man har på det som kommunikationen handlar om. Westley och Macleans modell tar således hänsyn till både sändarens och mottagarens bakgrund, kultur, värderingar och trosbekännelser. Modellen menar också att det är avgörande att ta i beaktning den bredare sociala kontext inom vilken meddelandet i fråga har skickats och tagits emot, för att man ska kunna förstå meddelandet.

3. Transaktionella kommunikationsmodeller

De transaktionella modellerna är de mest dynamiska. En stor skillnad mellan de transaktionella modellerna och de andra typerna av modeller som redan har beskrivits är att sändaren och mottagaren inte längre kallas så utan istället kallas de enbart för kommunikatörer. Det innebär att kommunikationen skapas genom att man både skickar och tar emot meddelanden. Namnet på den här kategorin kommer ifrån att man här betraktar kommunikation som en transaktion. Med andra ord anses kommunikation utgöras av samverkande, kollektiva handlingar där kommunikatörer skapar processen, utkomsten och graden av kommunikationens effektivitet tillsammans. Till skillnad från den linjära modellen där ett budskap sänds från en person till en annan och den interaktionella modellen där man når förståelse genom feedback, så skapar människor här en delad mening genom en väldigt dynamisk process.

Den transaktionella modellen riktar också mer fokus på den roll som själva kontexten och situationen i fråga spelar. Medan varje kommunikatör bidrar med en unik kontext till konversationen så måste alla kommunikatörer samtidigt också forma en gemensam, unik kontext under konversationens gång. I praktiken innebär det att kommunikatörerna bör ha i alla fall någonting gemensamt och överlapp med varandra när det kommer till faktorer som kultur, språk eller miljö för att det ska vara möjligt att kunna kommunicera med varandra.

Den här modellen menar också att meddelanden i sig själva påverkar svaren eller de efterföljande meddelandena som produceras i kommunikationen och interaktionen. Det innebär att meddelanden inte står ensamma utan istället är inbördes relaterade. Principen för inbördes relation inom kommunikation säger att meddelanden är kopplade till och bygger på varandra. Transaktionsmodellen utgör grunden för många teorier inom kommunikation på grund av att:

Människor betraktas som dynamiska kommunikatörer snarare än enkla sändare eller mottagare
Det måste finnas en viss överlappning i kontext och bakgrund för att kunna skapa en delad mening genom kommunikationen
Meddelanden är beroende av varandra

Barnlunds transaktionella modell

Den är kommunikationsmodellen är en modell som utforskar interpersonell kommunikation där feedback kommer direkt. Centralt för denna modellen är tanken att feedback för avsändaren är mottagarens svar. Modellen lägger också stor vikt vid de ”cues”, det vill säga hintar, som påverkar meddelanden och kommunikation. Barnlund fokuserade främst på så kallade offentliga cues, vilka har med miljön att göra, och privata cues som är individens egna tankar och bakgrund. Med det här fokuset på cues så handlar Barnlunds modell framför allt om det som influerar det som tänks och sägs.

Dances spiralformade modell

Dances modell ser kommunikation som en cirkulär process som blir allt mer komplex allt eftersom att kommunikationen fortlöper. Modellen menar, genom den cirkulära spiralformen, att man ständigt förbättrar sina meddelanden över tid genom att använda sig av feedback. När man kommunicerar med någon så kommer deras feedback att att påverka ens eget nästa uttalande. Man blir således mer medveten och kunnig för varje cykel av kommunikation.

Kommunikation inom business

Att vara bra på att kommunicera är en av de viktigaste kompetenserna hos en chef eller företagsledare. Om man inte kan kommunicera med sina kunder eller med sina anställda på ett engagerande sätt så blir det svårt att ligga steget före konkurrenterna. Det finns idag många sätt som kommunikation kan ske på inom företag och på arbetsplatser, vissa mer lämpade än andra. Här följer beskrivningar av några av dem.

Tvåvägs-kommunikation

På arbetsplatsen är kommunikation i princip alltid någonting som sker i två stycken riktningar, eftersom att feedback eller någon form av svar ofta är en naturlig del av utbytet. Om man till exempel är en chef som kritiserar en anställd i ett privat möte, kan den anställde välja att bara sitta tyst. Det är ändå fortfarande en tvåvägs-kommunikation. Genom att välja att inte avbryta eller motsäga sig så signalerar de till chefen att de accepterar kritiken eller åtminstone att de lyssnar. Deras hållning, ansiktsuttryck och ögonkontakt kommer att ge chefen användbar feedback om effektiviteten i sin kommunikation. Detsamma gäller de meddelanden som man skickar ut via marknadsföring och annonserar till kunderna. Kundens svar är många gånger inte verbalt, utan kommer ofta i form av försäljning eller förfrågningar.

Vinranks-kommunikation

Här handlar det om det informella nätverk av kommunikation som ofta existerar inom en organisation. Vinrankan sprider inofficiell information, och existerar på så sätt parallellt med organisationens formella struktur for kommunikation. Precis som själva växten så sprider den här kommunikationsstrukturen information slumpmässigt och i alla riktningar. På grund av att det sker inofficiellt så finns det inte någon konkret indikation om var informationen härstammar ifrån. Vinrankan skapas av individer och grupper som har någonting gemensamt inom en organisation och som kopplar ihop dem på något sätt. Den här typen av kommunikation har både fördelar och nackdelar.

Fördelar:

Tempot: Den här typen av information och kommunikation flödar väldigt fort, och fortare ju fler individer personen nås och sedan delas av
Feedback: På grund av det höga tempot så kan chefer och arbetsledare snabbt ta del av feedback kring exempelvis hur de anställda reagerar på företagets policies
Samhörighet: Vinrankan har en tendens att skapa en känsla av samhörighet och gemenskap mellan de anställda som delar och diskuterar åsikter med varandra.

Nackdelar:

Felaktig information: En stor del av den information som sprids på det här sättet är ofta felaktig och kan vara falsk. Det händer lätt att budskapet förvrids lite vid varje kommunikationsutbyte.
Skvaller: Vinrankan används också många gånger för att sprida skvaller istället för rykten. Medan rykten tenderar att handla mer om organisationen och grupper av människor så är skvaller något som handlar mycket mer om enstaka individer.

Slutsats

Att kommunicera är någonting som människor har gjort i urminnes tider och de äldsta kommunikationsmodellerna utvecklades redan 300 år f.k. En kommunikationsmodell ämnar till att utforska och förstå kommunikation bättre, genom att beskriva kommunikationens struktur. Det finns tre stycken grundläggande kommunikationsmodeller, nämligen linjära, interaktionella och transaktionella modeller.

Den linjära modellen är den enklaste av de tre, och i den här modellen beskrivs kommunikation om en linjär process där ett meddelande skickas från en sändare till en mottagare. Den interaktionella modellen är något mer komplex och betraktar kommunikation mer som en dynamisk process. Den transaktionella modellen är den mest dynamiska, där de som deltar i kommunikationsutbytet inte längre har en fast roll som i de andra modellerna. Istället betraktas alla som kommunikatörer och de budskap och meddelanden som skickas mellan kommunikatörerna anses vara beroende och avhängande av varandra.