Metareflektion: Att reflektera över sina reflektioner [Guide 2024 ]

För att man ska kunna utvecklas som person behöver man göra övergången från negativa tankegångar som ”Jag kan inte” till mer positiva tankegångar som ”Hur kan jag?”. Det gäller vuxna såväl som barn. Man måste helt enkelt tänka kring sitt eget tänkande, reflektera kring sitt eget reflekterande. Det här kallas för metareflektion, vilket är en del av metakognition. Detta är egentligen begrepp för någonting som de flesta ägnar sig åt varje dag, men utan att märka att man gör det.

Att reflektera över sina egna tankar är något som man gör för att få mer insikt i sina känslor, behov och beteenden och det är så man lär sig, hanterar och anpassar sig efter nya situationer, erfarenheter, utmaningar och känslomässiga prövningar. Det är den pågående konversationen som många har i sina huvuden, där man mentalt checkar in med sig själv och också gör planer. Att lära barn att använda sig av den här funktionen för att överkomma hinder av olika slag har visat sig vara ett väldigt effektivt och användbart verktyg. Studier har visat att barn som lär sig att använda sig av metakognitiva strategier så som metareflektion generellt är mer resilienta och också mer framgångsrika, både i skolan och utanför.

Vad är en Metareflektion?

För att förstå vad metareflektion är måste man först förstå sig på vad reflektion är. Enkelt beskrivet så är reflektion den processen där man försöker förstå sig på sina upplevelser. Reflektion kan ske på två olika nivåer, nämligen reflektion in-action (det vill säga under pågående upplevelse) samt metareflektion (där man reflekterar över sina reflektioner). När det kommer till reflektion som sker in-action, vilket är ett väl använt begrepp som först myntades av teoretikern Donald Schön, är det någonting som sker som en del av vardagen och de upplevelser och erfarenheter som utgör det vardagliga livet. Alla ägnar sig, i olika grad, åt den typen av reflektion och det kräver inte någon särskild typ av träning för att man ska kunna göra det på rätt sätt. Reflektion som sker in-action är varje människas sätt att hantera nya och okända upplevelser genom att på sätt och vis ge dem en mening.

Reflektion in-action är en process som inte har något att göra med att medvetet sätta ord på sina tankar, utan det sker naturligt och improvisatoriskt vid sidan om av det man håller på med eller upplever. Metareflektion, å andra sidan, kräver mer medvetna och avsiktliga ansträngningar för att kunna förstå varför och hur man upplever något på ett visst sätt. Till skillnad från reflektion in-action är metareflektion en process som hos de allra flesta människor inte sker automatiskt som en del av de upplevelser som man är med om. Istället är metareflektion något de flesta behöver lära sig och bli bättre på genom träning, till exempel som en del av en pågående process av inlärning (till exempel i skolan). Själva ordet metareflektion kommer från grekiskan, där meta betyder bakom, bredvid, ovanför och brukar sammanfattas som ”på ett högre plan”.

Riktlinjer och regler för att lära sig metareflektion

Reflektion är således någonting man gör för att bearbeta upplevelser medan metareflektion handlar om att tänka på vad eller hur man tänker (reflekterar) för att på så sätt utvecklas och växa. Att träna på att reflektera på olika sätt kan hjälpa till att förbättra ens metakognitiva förmågor och kunskaper. Reflektion och metareflektion är en viktig del av elevers inlärning och utvecklingsprocesser. Olika sorters kursarbete kan hjälpa elever att inte bara tänka på själva ämnet som de studerar, utan också på hur de kan förvärva kunskap i förhållande till samhället eller ett specifikt socialt sammanhang. Elever som lär sig att reflektera över hur deras akademiska miljöer påverkar deras inlärningsstrategier är mer benägna att utveckla förmågan att överföra kunskap mellan olika sorters sammanhang, i skolan och i livet generellt. Här är några tumregler som skapar en effektiv metareflektion när man lär sig det i skolan:

Elever behöver konkret träning för att bli bättre på reflektion och metareflektion: Studier har visat att det mest effektiva sättet för att lära eleverna att tänka djupare och bli bättre på metareflektion och därmed utveckla sina metakognitiva förmågor är att lära ut strategier inom metareflektion parallellt och tillsammans med det vanliga kursinnehållet. Därtill så är det allra bästa att prata med eleverna på ett uttryckligt vis kring hur och varför metakognitiva metoder är användbart för ens reflexion. Man bör också förse sina elever med specifika och guidade uppmaningar som konsekvent under inlärningen vägleder deras tänkande.
De bästa övningarna inom metareflektion är de övningarna som är direkt kopplade till ett verkligt problem eller en konflikt som behöver lösas: Om man inte använder sig av sådana uppgifter så är risken stor att övningarna istället verkar kontraproduktivt på grund av att eleverna inte tänker efter lika mycket utan istället bara jobbar på autopilot.
Den bästa sortens reflektion är ofta den som är social eller samarbetande: Sociala aktiviteter är en viktig del av reflekterande tänkande. Genom att eleverna reflekterar tillsammans då och då så kan de börja skapa sig en bättre förståelse för hur deras inlärning och utveckling ser ut i relation till andra människors inlärningsstilar och erfarenheter.
Reflektion mitt under en process kan vara lika användbart som en reflektion efteråt: Reflektion-in-action kan ofta vara en viktig del av metareflektion genom att det tillåter eleverna att stanna upp och utvärdera sina metoder och att avbryta dåliga vanor eller beteenden, och ger dem på så sätt chans att byta riktning i och med att de upptäcker ineffektiva strategier. En bra övning kan vara att sätta upp mål innan en aktivitet tillsammans med sina elever, sedan övervaka själva aktiviteten och elevernas prestation och framstegen som de gör. Varpå man därefter tillsammans utvärderar resultaten i relation till de förbestämda målsättningarna.
Reflektion bör alltid ske konsekvent och på ett lyhört sätt: Reflektion är som mest effektivt när det är något man gör regelbundet och gärna på många olika sätt med hjälp av många olika sorters övningar. Att få eleverna till att göra både formella och informella reflektioner ger eleverna möjligheten att få ta emot olika sorters feedback, därtill under flera steg under inlärningsprocessen.

Hur man lär sig metareflektion

Den här delen beskriver övningar som man kan göra både inne i och utanför klassrummet för att på så sätt ge sina elever den konkreta träning som krävs för att de ska kunna utveckla sina metakognitiva kunskaper och sin metareflektion. Ibland när man talar om övningar inom metareflektion så benämner man det som den metakognitiva cykeln. Vilken i enkla drag består av de tre stycken faserna planering, övervakning och utvärdering. I varje avsnitt ges exempel på strategier som är till för att inkorporera reflektion i var och en av de tre faserna. Syftet är att bli bättre på metareflektion.

Övningar i planeringsfasen

I planeringsfasen så tänker eleverna på kommande uppgifter och på vilka verktyg, metoder, kunskaper och resurser som de redan har samt på vilka de behöver skaffa eller lära sig för att kunna få uppgiften gjord. De sätter också upp mål för den kommande uppgiften och utvecklar olika strategier för att nå de här målen. Exempel på strategier:

1. Rollspel

För att hjälpa eleverna att förstå hur de är som personer och som elever i olika situationer, kan man introducera olika roller som de kan spela när de lär sig de olika delarna av ett kursinnehåll. Det leder till en atmosfär och miljö som stöttar de olika rollerna som man skapar efter hand, samtidigt som det utmanar elever till att hantera kursmaterialet utifrån de olika rollerna. Detta kan vara en användbar strategi när det kommer till diskussioner i klassrummet, feedback-sessioner med klasskamraterna, skriftliga hemtentor så väl som uppsatser, rapporter och blogginlägg. Till exempel kan man prata med eleverna innan de startar en viss uppgift, som en uppsats eller ett projekt, om vilken roll de har i den här uppgiften (till exempel rollen som författare).

På så sätt så kan eleverna dra nytta både från att tänka på vem deras publik är samt vem de själva är som adresserar just den publiken. I början kan det vara till en stor hjälp om man som lärare eller coach förser eleverna med specifika roller, och gärna sådana typer av roller som de själva inte skulle komma på eller välja. I ett senare stadie så kan man låta eleverna själva bestämma vilken roll de ska spela.

2. Skrivövning

När man påbörjar ett nytt projekt, eller ett prov, uppsats eller liknande, kan man be eleverna att först reflektera över uppgiftsbeskrivningen och skriva ner sina tankar. Reflektionerna ska gärna göra följande:

1. Förklara vad uppgiften ber dem att göra.
2. Identifiera vad de individuella delarna, uppgifterna, processerna eller stegen är som de kommer att behöva ta för att slutföra projektet eller uppgiften.
3. Identifiera delar av uppgiftsbeskrivningen som behöver förtydligas.
4. Identifiera och artikulera elevens egna roll som författare eller skapare, det vill säga svara på frågor om vem de är, vem de riktar sig mot och med vilket syfte.
5. Överväga det större syftet med uppgiften – vad uppgiften har för del i kursen och hur den här uppgiften kan hjälpa dem i framtiden.
6. Redogöra för vad de behöver veta och kunna för att kunna slutföra uppgiften.
7. Redogöra för vad de redan vet och kan i relation till uppgiften.
8. Redogöra för vad de kommer behöva lära sig för att slutföra uppgiften och vad de behöver göra för att lära sig det, så som exempelvis lösa en frågeställning, förvärva en ny kompetens eller lära sig använda en viss metod eller verktyg.
9. Ta fram en actionplan för uppgiften. Ju mer specifik den är desto bättre är det, och den får också gärna innehålla deadlines för olika delmål som eleven själv sätter upp.

Eftersom sociala samarbeten har visat sig vara så pass effektiva när det gäller att lära sig metareflektion, kan det vara en bra idé att låta eleverna dela upp sig i par eller i små grupper. Där får de dela med sig av det som de har skrivit ner och diskutera sina olika reaktioner på uppgiften i fråga.

Övningar i övervakningsfasen

I mittenfasen där man fokuserar på övervakning så checkar eleverna in både med sig själva och med sin lärare eller coach, för att rapportera hur det går och exempelvis också var i arbetet som de kan behöva göra justeringar eller anpassningar eller rent av använda sig av en ny strategi. Den typen av reflektion som sker under den här fasen tillhör framför allt vad som brukar kallas reflektion in-action. Exempel på strategier:

Samarbete och felsökning: Eleverna är bra på att stötta varandras reflekterande, och därför är det en bra idé att låta dem hjälpa varandra med att reflektera över problem så fort de dyker upp. Det kan ske på ett enkelt sätt genom att de helt enkelt vänder sig till sin bordsgranne när problem uppstår allt eftersom att deras arbete med en uppgift fortskrider.
Uppföljning efter feedback från peers (klasskompisarna): Efter att eleverna har läst och bedömt den feedback som de har tagit emot från sina klasskompisar så kan man be dem att på ett så direkt sätt som möjligt interagera med den feedbacken när de planerar sina nästa steg. Man kan exempelvis be dem välja en av de sakerna som en klasskompis inte tyckte om eller inte höll med om i ens arbete, och antingen skriftligen eller ansikte mot ansikte svara på den kritiken. Man kan också be dem förklara och försvara varför de planerar att följa en klasskompis specifika råd och eller förklara varför dem har bedömt råden och valt att inte använda sig av dem.
Självreflekterande kommentarer på sina utkast: När eleverna skriver utkast till en uppsats eller ett projekt kan man be dem att göra kommentarer på utkastet, så att man som lärare eller coach när man sedan går igenom utkastet med eleven kan jobba med de kommentarerna direkt. Kommentarerna ska göra följande:
1. Identifiera områden som känns svåra och utmanande
2. Be om specifika råd och hjälp
3. Förklara varför vissa delar av utkastet redan är bra
Föra dagbok över fel och problem: I den här dagboken gör eleverna en anteckning varje gång som en fråga dyker upp eller när de stöter på ett mentalt, kreativt hinder. När de har noterat att det här problemet existerar så kan de därmed be sina klasskamrater eller sin lärare om hjälp, eller ta hjälp av andra användbara resurser. Eleverna bör aktivt följa sin felsöknings-process och försöka lägga märke till vilka strategier som fungerar och vilka som inte gör det.

Man kan göra den här dagboken mera effektiv genom att:

Bestämma ett minimum för hur många inlägg som eleven måste skriva, baserat på den typ av uppgift som eleverna ägnar sig åt.
Diskutera med eleverna vilka typer av problem som troligtvis kommer att dyka upp och när, samt förklara hur de kan märka att de är i behov av felsökning. Det är till exempel vanligt att elever stöter på någon form av skrivkramp eller writer’s block när de ägnar sig åt en skrivuppgift. De kan ofta kämpa med att utveckla en teori, skriva en slutsats eller underbygga sina påståenden. Det är dock väldigt ovanligt att eleverna själva tänker tanken ”Jag har skrivkramp. Vad kan jag göra åt det?”.

Övningar i utvärderingsfasen

I den sista fasen tittar eleverna tillbaka på det jobb som de har gjort och reflekterar kring sina strategier, verktyg, resurser och tillvägagångssätt. De reflekterar kring vad som gick bra och vad som gick mindre bra, vad de lärde sig, vad de lyckades åstadkomma och hur den här processen skulle kunna översättas till erfarenheter, kunskaper och kompetenser som de skulle kunna applicera i en annan kontext. Exempel på strategier som bidrar till metareflektion:

Dialog om feedback: När eleverna har haft tillräckligt mycket tid på sig för att gå igenom den feedback på uppgiften som de fick av sin lärare så ber man dem att skriva ett brev tillbaka till läraren där de besvarar följande frågor:
1. Vad var tydligast och mest hjälpsamt?
2. Vilka förslag om ändring håller du med om?
3. Hur kommer förslagen på ändringar att användas?
4. Vilka förslag om ändringar håller du inte med om? Varför?
Formulera överförbara kunskaper: Slutligen ber man eleverna att reflektera över hur en kunskap som den här uppgiften hjälpte dem att utveckla kan komma att göra nästa uppgift enklare och mer effektiv.

Slutsats

Metareflektion handlar om att reflektera över sina reflektioner, det vill säga tänka på sitt eget tänkande, i syfte att växa och utvecklas som person. Till skillnad från att bara reflektera så är metareflektion ofta någonting som kräver träning och dedikerade, konkreta övningar för att man ska bli bättre på det och kunna bemästra det till sin fördel. Både reflektion och metareflektion är en del av metakognition, vilket innebär att man reflekterar över det förflutna, nutiden samt framtiden genom att titta på sin nuvarande situation samt framtida målsättningar, inklusive eventuella handlingar och strategier. Metareflektion är en viktig del av barns utveckling och inlärning.