Vad är klassiska Kommunikationsmodellen?

Kommunikation kan tyckas vara ett banalt ämne – vi kommunicerar alla på en daglig basis med allt från familj och vänner till kollegor på arbetsplatsen och nya bekantskaper.

Många är nog eniga att dessa olika sorters interaktioner skiljer sig åt, till exempel vad gäller vokabulär.

Dock finns det vissa gemensamma punkter som förekommer i all kommunikation, oavsett sammanhang och huruvida kommunikationen är lyckad eller ej.

Vad är klassiska Kommunikationsmodellen

Dessa aspekter beskrivs i olika modeller inom kommunikationsteori.

En av de mest vanligt citerade av dessa modeller är den klassiska Kommunikationsmodellen.

Vad är klassiska Kommunikationsmodellen?

Den klassiska Kommunikationsmodellen tillskrivs Shannon och Weaver, vilka studerade militär kommunikation på 1940-talet. Deras forskning resulterade i en modell som beskriver kommunikationsprocessen och var man kan upptäcka brister i denna. Modellen ligger till grund för senare teorier och modeller, vilket är anledningen till att den kallas för den klassiska Kommunikationsmodellen.

Den klassiska Kommunikationsmodellens delar

Shannon och Weavers modell har sex delar; informationskälla, sändare, signal, budskap, mottagare och destination. Nedan ges en överblick av samtliga av dessa delar och hur de är relaterade till varandra. För att kunna ge exemplifierande beskrivningar används en konversation mellan två människor som befinner sig i samma rum som modell.

  1. Informationskälla. Detta är den ursprungliga källan till informationen som ska kommuniceras. Källan väljer och formulerar vilken information som ska föras över till mottagaren.
  2. Sändare. Den apparat som omvandlar informationen till en signal. I fallet med människor är detta människans talapparat, det vill säga munnen, stämband, lungor och så vidare.
  3. Signalen är ljudvågorna som förflyttas i luften mellan personerna.
  4. Oavsett om budskapet är ett argument, en fråga, generellt kallprat eller något helt annat, är detta vad som förs över till mottagaren.
  5. Den apparat som tar emot signalen, till exempel den andra personens hörselorgan.
  6. Det medvetande som budskapet slutligen når, där det också avkodas. Beroende på vad budskapet är kanske mottagaren uppmanas till handling, som att förbereda ett svar.

Notera att det ovanstående går att applicera i många fler sammanhang än mellan två människor som håller en konversation med varandra. Till exempel är informationskällan vanligen en människa, men kan också vara ett djur, en dator eller någon annan sorts medvetande.

Shannon och Weaver noterade också att så kallat brus kan appliceras nästan var som helst i modellen för att generera komplexitet i kommunikationen. Brus kan vara en högljudd omgivning, att personerna pratar olika språk eller någonting annat som gör att de har svårt att förstå varandra.

Modellen har ibland kritiserats för att vara alltför teknisk utan att ta hänsyn till kvalitativa aspekter, exempelvis hur budskapet är formulerat och vilken känslomässig reaktion det väcker hos mottagaren. Dessa perspektiv har naturligtvis också betydelse för hur framgångsrik kommunikationen är, men på en finkornig nivå beskriver modellen väl hur kommunikation sker steg för steg.