Vad är Grupprocesser? Hur individer beter sig i en grupp

Alla människor är del av någon grupp.

Det kan handla om en familj som grupp, ett arbetsteam, ett fotbollslag eller vilken situation som helst där människor formellt eller informellt samarbetar med andra för att uppnå ett visst mål.

Huruvida målet är uttalat, exempelvis att nå ett visst mål med ett projekt, eller outtalat, som när en familj försöker få vardagen att gå ihop, definierar inte huruvida gruppen existerar.

Vad är grupprocesser

Däremot kan det påverka hur individerna beter sig i gruppen.

I den här artikeln ges en överblick av vad grupprocesser är och några vanliga teorier som finns kring individers beteende i gruppmiljöer presenteras.

Vad är grupprocesser?

En grupprocess, eller gruppdynamik som det också kallas, innebär hur individer beter sig och interagerar i en grupp.

Individer ägnar sig ofta åt problemlösning och beslutsfattning i grupper, vilket föranleder särskilda beteenden som inte alltid kan observeras när individerna agerar på egen hand utanför gruppmiljön.

Vad är en grupp?

En grupp är en konstellation av människor som samspelar med varandra.

Det kan finnas flera anledningar till att en person går med i en grupp, exempelvis att förstärka sin egen position eller sin status, för att nå ett visst mål eller på grund av sociala inverkande faktorer.

Gruppstrukturen kan se annorlunda ut beroende på huruvida gruppen är formell eller informell.
Till exempel är gruppstrukturen hos en grupp vänner vanligen plattare än i ett företag, även små sådana.

Bara för att gruppstrukturen ser ut på ett sätt måste inte auktoritetsstrukturen se likadan ut.

Ta exemplet med gruppen vänner – ofta finns en person som tenderar att ha större inflytande på gruppens beslut och agerande, trots att gruppstrukturen placerar alla individer på samma hierarkiska nivå.

Svärmarbete – en löst sammansatt grupp

Ett relativt nytt begrepp är svärmarbete, vilket är en grupp som inte har samma typ av definierad struktur som en grupp i dess vidare bemärkelse.

Vad som kännetecknar svärmarbete är vanligtvis att det inte finns någon reglerad arbetsfördelning, att gruppmedlemmarna själva identifierar sina egna arbetsuppgifter och att ingen är ytterst ansvarig för gruppens arbete.

Även om den svärmarbetande gruppen inte har några fasta strukturer, har gruppmedlemmarna ändå ansvar att förhålla sig till i denna sammansättning.

Ett exempel på svärmarbete kan vara en grupp som plockar skräp på sin fritid i syfte att hålla naturen ren.

Ingen person kräver att den andre plockar en viss mängd skräp innan den får gå hem, och ingen ersättning utgår till någon, samtidigt som ingen är ytterst ansvarig för att allt skräp kommer ur naturen.

Fundamental Interpersonal Relations Orientation (FIRO)

FIRO modellen

En akademisk teori som ofta refereras till när man talar om grupper är Fundamental Interpersonal Relations Orientation, eller kort och gott akronymen ”FIRO”.

Detta är en teori om sociala relationer som togs fram av Will Schutz, en amerikansk psykolog, i slutet av 1950-talet.

Grunden till FIRO var att den amerikanska militären hade noterat att besättningar på olika örlogsfartyg presterade i varierande grad, trots att de generellt hade liknande bakgrund vad gäller utbildning.

De tillsatte därför Schutz för att undersöka vad anledningen till detta var.

Han upptäckte att skillnaden i prestation berodde på arbetsgruppens inbördes relationer och deras mer eller mindre effektiva sätt att kommunicera.

Sedan dess har FIRO använts i många sammanhang för att analysera grupper och deras effektivitet som enhet.

Grupputvecklingsfaser inom FIRO

Tillhörandefasen

I FIRO presenteras tre faser vilka en grupp går igenom, och huruvida en specifik grupp bedöms vara effektiv beror på hur dessa tre faser hanteras.

Först ut är tillhörandefasen.

I denna aktualiseras frågan om medlemskap, där individerna inte ännu ser sig som en grupp utan försöker orientera sig i sammanhanget.

Det kan också handla om en ny individ i en redan etablerad grupp, i vilket fall denna person undersöker om den kan bli accepterad av övriga gruppmedlemmar.

För att en person ska bli accepterad av de övriga i gruppen är det viktigt att personen inser att den är betydelsefull för gruppen som helhet.

Rollsökningsfasen

I rollsökningsfasen fastställs hierarki och maktförhållanden mellan gruppmedlemmarna.

Vem har det yttersta ansvaret för att gruppen levererar i enlighet med dess syfte?
Individerna söker sina respektive roller och det är inte ovanligt att de agerar konfrontativt eller markerande gentemot andra gruppmedlemmar.

Varje individs behov är i det här stadiet att känna sig kompetent, att mäta denna kompetens med andra i gruppen samt att ha tillräckligt med inflytande för att kunna påverka gruppen som helhet.

Hur lång tid en grupp befinner sig i den här fasen kan vara väldigt varierande.

I vissa fall kan denna typ av stabilisering gå väldigt fort, medan det i andra fall kan vara en långdragen process.

Det förekommer till och med att grupper aldrig helt lämnar rollsökningsfasen.

Samhörighetsfasen

I samhörighetsfasen har gruppen mognat när det gäller individernas enskilda roller och de försöker nu grundlägga relationer till de övriga gruppmedlemmarna.

Att känna sig omtyckt av andra är betydelsefullt för individerna och därför delar de med sig av tankar och känslor för att bygga relationer.

Det är också i denna fas som gruppen kan börja samarbeta och få fullt utbyte av varandra, vilket i sin tur leder till bättre resultat i det arbete gruppen är satt att utföra.

Notera dock att det inte är ovanligt att grupper inte når samhörighetsfasen eftersom dialog, reflektioner och öppenhet inte prioriteras.

Således är det många grupper som kan anses vara ”dysfunktionella”, i avseendet att de inte uppnår sin potential eftersom de olika faserna i FIRO inte hanterats på ett tillräckligt bra sätt.

Grupputvecklingens faser enligt Tuckman

Tuckman’s Teamutvecklingsmodell

Bruce Tuckman utvecklade en teori som beskriver en grupp och dess utveckling i fem olika faser; forming, storming, norming, performing och adjourning.

Varje fas kännetecknas av moment där gruppmedlemmarna agerar på ett visst sätt.

Under forming-fasen är gruppmedlemmarna engagerade, positiva men också lite förvirrade eftersom gruppens struktur inte riktigt hunnit fastställas ännu.

Under fasen storming kan osäkerheten som uppstått i forming-fasen leda till vissa konflikter gällande gruppens hierarki.

Det är viktigt att lösa dessa motsättningar och ta sig vidare in i norming-fasen.

Här har konflikterna benats ut, gruppmedlemmarna har börjat lära känna varandra och kan börja samarbeta.

Därefter följer performing-fasen, där gruppen är sammansvetsad och kan lägga fullt fokus på den givna uppgiften och på att nå det uppsatta målet.

När målet har nåtts och uppdraget avslutats kan gruppen upplösas, vilket har lett dem till den så kallade adjourning-fasen.

Basic assumptions enligt Bion

Wilfred Bion var en engelsk psykoanalytiker som utvecklade teorin om “basic assumptions”.

Enligt denna teori menar Bion att varje grupp egentligen består av två grupper, en arbetsgrupp och en basic assumption-grupp.

Med arbetsgrupp refererar Bion till de aspekter av grupprocesser som är relaterade till det primära syftet med gruppen, det vill säga som håller gruppen någorlunda rationell.

Med basic assumption-grupp menar Bion de underliggande antaganden som utgör grunden till gruppmedlemmarnas beteende.

Mer specifikt identifierade Bion tre underliggande antaganden; beroende, fight-flight och ihopparning.

Han menade vidare att om en grupp adopterar något av dessa antaganden kommer arbetsgruppen att störas.

Utan hantering av dessa störande, om än mycket mänskliga, beteenden, kommer gruppen att uppleva problem.

Sammanfattning

Alla människor är medlemmar av någon sorts grupp, även om det inte är en uttalad grupp eller om ens deltagande är ofrivilligt.

I en grupp samspelar medlemmarna med varandra för att uppnå ett visst mål.

Detta fenomen brukar kallas grupprocesser eller gruppdynamik.

Det finns olika teorier kring hur individer i en grupp beter sig och hur utvecklingen av gruppen framträder.

Några av de mest välkända är FIRO, vilken utvecklades av Schutz, samt Tuckmans och Bions teorier.

Dessa ger olika perspektiv på grupprocesser och hur individer agerar i olika faser av en grupps levnadscykel.