Giraffspråket: Lös konflikter med hjälp av Hjärtat

Redan från en tidig ålder i livet får många människor lära sig att kommunicera med ett språk som kommer från huvudet och hjärnan, och inte med medkänsla och hjärta. Det är ett sätt att mentalt klassificera människor utifrån olika grader av bra och dåliga, rätt och fel. Sådant tänkande och språk provocerar i slutändan ofta fram reaktioner i form av motattacker och motstånd i försvarsställning. Samtidigt säger människor världen över att de vill kunna bidra till andra människors välmående, och att ha förmågan att kommunicera med andra människor på ett mer kärleksfullt sätt som visar att man känner medlidande. Giraffspråket uppmanar människor till att kommunicera mera kärleksfullt, genom att tala mer från hjärtat.

Giraffspråket

 

Giraffen är nämligen det landdjur som har allra störst hjärta, något som behövs för att kunna pumpa giraffens blod upp igenom dess långa, långa hals. Giraffspråket går ut på att försöka fokusera på det som faktiskt händer när man pratar med någon, och lämna dömande utanför. Med giraffspråket ger man andra människor en möjlighet att säga ja även fast man också respekterar deras nej. Giraffspråket, där man talar från hjärtat, är ett språk som bygger på förfrågningar, medan kommunikation som bygger på dömande och försvar är ett språk som bygger på krav och begär.

Giraffspråket kan komma väl till pass i många olika sorters situationer. En sådan situation är på en arbetsplats, där atmosfären inte alltid är på topp. Konkurrens, olika attityder eller dåligt beteende utmanar kollegernas tålamod och kan leda till konflikter. Därför är det viktigt att man försöker stärka kollegerna och deras relationer, istället för att de känner sig separerade från varandra och ignorerar varandras behov. Den här texten tittar närmre på giraffspråket och så kallad icke-våldsam kommunikation, något som kan göra stor skillnad på jobbet.

 

Vad är Giraffspråket?

Det var Marshall Rosenberg, en expert på konflikthantering, som på 1960-talet utvecklade den så kallade icke-våldsamma kommunikationsprocessen. Han menade att de flesta konflikter mellan individer eller grupper uppstår på grund av otydlig eller oklar kommunikation av ens behov. När människor använder sig av ett språk som provocerar fram känslor av rädsla, skam eller skuld i en konflikt så avleds den andra personens uppmärksamhet. Våldsamt språk förhindrar människor från att se sina egna känslor, behov och krav tydligt. Konflikten intensifieras därför på grund av att det ”våldet” orsakar en motreaktion som också sker genom våldsamt språk.

Inom Marschall Rosenbergs icke-våldsamma kommunikation använder man sig av två olika djur som symboler. Giraffen är det landdjur med störst hjärta och representerar därför kärleksfull och medlidsam kommunikation. Det andra djuret är schakalen (ett djur inom hunddjurssläktet), vilket representerar konkurrens och tävlan. Schakal-språket handlar om att döma, kritisera, analysera, moralisera och att anklaga. När man känner sig orättvist behandlad, anklagad eller när man vill påtvinga någon annan sina krav och önskningar, så tenderar man att använda sig av schakalens språk. I grunden är schakalens språk separerande, medan giraffspråket är enande.

Marschall Rosenberg döpte dock inte det icke-våldsamma språket efter giraffen enbart på grund av dess stora hjärta, utan också på grund av att giraffens långa hals är tänkt att ta kommunikatören ut ur trädtopparna för att på så sätt kunna se hela skogen. Giraffspråket syftar till att adressera och hantera konflikter utan att ta till anklagelser, göra antagningar eller attackera den andra personen, vilket ökar sannolikheten för att man ska kunna lösa konflikten. Det händer lätt att man utgår från att människor gör fel och är dåliga när de beter sig på ett sätt som man själv inte tycker särskilt mycket om. Giraffspråket tar bort idén om att en person alltid kommer att vinna och tillåter en istället att ha en konversation som fokuserar på det faktiska problemet, istället för på det ”uppfattade” felet.

Medan Marschall Rosenberg primärt använde giraffspråket för att mediera våldsamma konflikter så är det ett användbart verktyg som lämpar sig för vilken situation som helst där olösta konflikter och spänningar håller på att nå en bristningsgräns. Om det till exempel råder en så pass stark spänning mellan två kolleger att de inte kan arbeta ihop så är det viktigt att man adresserar den situationen på ett meningsfullt sätt.

 

Medlidande som motivation

Giraffspråket och iIcke-våldsam kommunikation, på engelska ofta kallat för compassionate communication, grundar sig i medlidande. Det hjälper människor att behålla sin empati för varandra, även i situationer som är fyllda av ilska eller frustration. Den icke-våldsamma kommunikationen lär människor att prata med andra utan att inkludera anklagelser och att lyssna på personlig kritik utan att känna sig helt besegrad. Den här approachen går att använda för att svara på de flesta sorters situationer, allt ifrån att hantera problematiska kolleger på jobbet till att ta sig igenom tuffa perioder med sin kärlekspartner där hemma.

Marschall Rosenberg menade att en majoritet av all kommunikation är en slags ansträngning för att få sina behov tillgodosedda. Därtill menade han att om man tränar sig själv till att gräva djupare för att komma åt de allra viktigaste och ofta osagda behoven samtidigt som man undviker hårt språk så kan man agera effektivare. När man har förmågan att uppmärksamma kärnbehov, ens egna såväl som andras, är man mer motiverad att agera ur medkänsla istället för att skuld, rädsla eller skam. Och när man är motiverad av medkänsla behöver man inte defensivt eller anklagande språk, språk som stannar upp och ibland helt förstör effektiv kommunikation, i svåra situationer. Istället närmar man sig andra människor med mer vänlighet och förståelse, och man är i sin tur mer benägen att kunna ge och ta emot det som behövs som mest.

 

Så går giraffspråket till

Det centrala syftet med giraffspråket och icke-våldsam kommunikation är att behålla sitt medlidande och sitt medvetande i en relation med en annan person. Giraffspråket brukar tillämpas i fyra stycken faser, nämligen:

  1. Observation
  2. Känslor
  3. Behov
  4. Förfrågan

 

Det är inte alltid man behöver gå igenom alla av de fyra faserna, men det är bra att känna till dem allihop så att man alltid är så förberedd som möjligt. I var och en av de fyra faserna kan man befinna sig i en av följande tre situationer:

  • Checkar in med sig själv internt för att ta reda på vad ens observation, känsla, behov eller förfrågan är
  • Uttrycker till någon annan vad ens observation, känsla, behov eller förfrågan är
  • Lyssnar på någon annan vad deras observation, känsla, behov eller förfrågan är

 

Icke-våldsam kommunikation kan också vara användbar för att expandera och utveckla det ordförrådet man använder för att beskriva hur man känner eller vad man behöver. Känslor som man kan uppleva under processens gång är till exempel glad, extatisk, ledsen, förtvivlan, orolig, ängslig eller arg. Grundläggande behov kan inkludera sådant som sömn, tystnad, mat, egenmakt, stöd, harmoni, klarhet, förståelse, uppskattning, val eller leksamhet.

 

Fas 1 – Observation

Den första fasen går ut på att observera, det vill säga att notera vad det är man faktiskt ser, hör eller minns istället för att fokusera på den egna tolkningen av situationen. Här gäller det att tänka objektivt, ungefär som en videokamera och vad en videokamera skulle fånga på film i den aktuella situationen. En kamera kan till exempel inte fånga upp ”att retas” utan vad kameran fångar upp är i så fall att ett barn tar en leksak från ett annat barns hand. Kameran kan heller inte fånga upp lathet hos ens partner, utan fångar upp blöta handdukar och smutstvätt på golvet i badrummet. Det kan vara bra att börja sina meningar i den här fasen med ”Jag hör” eller ”Jag ser”, som exempelvis ”Jag ser att du brukar lämna dina blöta handdukar på golvet…”.

 

Fas 2 – Känslor

I den här fasen beskriver man hur man känner i relation till det man observerar. Här gäller det att vara saklig, genom att till exempel säga ”Jag känner såhär därför att du gör sådär” istället för ”Du får mig att känna…”. I den här fasen tar man ansvar för sina egna känslor, med vetskapen om att samma beteende i en helt ensam situation skulle kunna framkalla ett annat känslomässigt svar hos en själv.

Fas 3 – Behov

När det kommer till giraffspråket och icke-våldsam kommunikation så når man djupare in i konversationen ju mer grundläggande behov man kan uttrycka eller snappa upp. När det kommer till exemplet med att retas och leksakerna så är behovet av själva leksaken ganska ytligt och flyktigt, medan behovet av att inte bli retad utan känna sig inkluderad når betydligt djupare ner. Dessutom är det ett behov som de flesta kan relatera till. Ju bättre man blir på icke-våldsam kommunikation desto lättare blir det att översätta och ge sina egna och andras uttryckta känslor och behov en djupare betydelse.

Fas 4 – Förfrågan

I den sista fasen tänker man ut och presenterar sådana genomförbara, positiva handlingar som man känner skulle kunna göra situationen och livet bättre för egen del. Enligt riktlinjerna inom icke-våldsam kommunikation ska en förfrågan alltid presenteras i en positiv mening. Det innebär att man bör säga till exempel ”Det vore skönt om vi båda hängde upp våra blöta handdukar så att golvet är rent på morgonen” istället för ”Lämna inte din handduk på golvet” vilket uttrycks i negativ mening.

 

Hur man kan förbättra atmosfär och moral på jobbet med giraffspråket

Genom att praktisera giraffspråket så kan både managers och anställda lära sig mycket om kommunikation och blir bättre på att lösa konflikter, förbättra samarbeten och i längden förbättra atmosfären på kontoret. Människor lär sig att förtydliga vad de upplever och observerar, vad de känner och vad de behöver från sig själva och från andra. Det leder till att många tenderar att känna ett eget välbehag genom att förbättra andras, det vill säga kollegernas i det här fallet, välmående.

 

1. Att lösa en konflikt

Om man exempelvis har en invecklad jobbkonflikt så räcker det oftast inte med en snabb konversation på kontoret eller via e-post. Då är det bättre att försöka uppträda lite mera officiellt och bjuda in den andre personen till ett samtal där tiden kommer räcka till för att faktiskt prata. Det kan man till exempel göra i ett ostört konferensrum eller på ett närliggande café. Det ska helst vara en plats som känns neutral för alla inblandade parter. Att ta det här första steget till att försöka lösa en konflikt är många gånger det steget som känns svårast.

Sedan är det viktigt att tänka på hur man inleder samtalet. Det är bra att vara förberedd och att ha tänkt igenom det man vill säga. Då minskar risken också för att man slänger ur sig en onödig anklagelse, någonting som aldrig startar ett samtal på ett bra sätt. Om man initialt möts av en anklagelse om exempelvis ens beteende så lägger det en negativ grund för hela samtalet och de flesta brukar då genast inta en försvarsställning. Sådana samtal är sällan särskilt konstruktiva utan istället väldigt obekväma, och bidrar i värsta fall bara till att fördjupa och förstärka konflikten.

Det är en bra idé att börja med att observera och försöka identifiera det man ser eller upplever på ett neutralt och objektivt sätt. Det handlar om det som faktiskt sker (för båda två i konflikten) och inte det som motiverar en till det problematiska beteendet. Det är viktigt att verkligen försöka vara så objektiv som möjligt. När man är färdig med sitt inledande påstående kan man fråga om den andra personen håller med eller inte, och om de har någonting de skulle vilja tillägga. Om de har det bör man försöka lyssna utan att avbryta dem. Därefter är det dags att be den andra personen om ursäkt å ens egna vägar. Det är nämligen väldigt ovanligt att en konflikt är så pass ensidig att man själv inte har någonting alls att be om ursäkt för. Även om man inte var den som skapade själva situationen så har man kanske gjort någonting som har bidragit till att hålla konflikten vid liv. Att ta ansvar för sin del av en konflikt innebär inte att man tar på sig hela skulden för situationen, utan att man visar att man vill gå vidare. Det kan många gånger också vara värt att visa sin uppskattning för den andra personen och förklara för dem varför man tycker att just den här konflikten är värd att lösa.

När man har lagt grunden på det här sättet blir det enklare att nå en lösning på konflikten. Man kan gå vidare genom att prata om vad konsekvenserna av den här konflikten har varit. Genom att lista de olika konsekvenserna på ett objektivt sätt blir det lättare för att inblandade att se varför konflikten behöver nå ett slut så snart som möjligt. Därefter kan man gå in på framtiden, och vad man önskar att det här samtalet ska leda till. Det kan till exempel handla om att man vill kunna jobba tillsammans i framtiden, eller att våga dela sina idéer med varandra. Det är viktigt att man frågar vad den andra personen hoppas på också. Det är bra om man kommer överens om ett gemensamt mål med samtalet och lösningen av konflikten.

Till sist är det lämpligt att tillsammans bestämma en praktisk gärning som är möjlig att göra ganska omgående. Det kan till exempel röra sig om något så enkelt som att komma överens om att alltid dela med sig av positiva känslor först vid feedback-sessioner, innan man går in på det negativa. Ju mer konkret det är, desto större är sannolikheten att båda kommer genomföra det.

 

Tips för giraffspråket

Det viktigaste när man använder sig av giraffspråket och icke-våldsam kommunikation är att lämna dömande och ilska utanför samtalet, och att försöka vara så saklig som möjligt. Här är några tips:

  • Undvik statiskt språk som inte säger så mycket, det vill säga sånt som bra/dålig, normal/onormal och rätt/fel. Det är mer givande att använda sig av mer dynamisk språk och att vara öppen för att förändra situationen
  • Undvika att göra jämförelser
  • Undvik subtila, dömande ord så som borde och måste
  • Undvika att döma helt och hållet
  • Undvika ord som används för att förstärka och överdriva så som alltid, aldrig, någonsin, ofta, mer flera
  • Tala alltid mjukt och vänligt men bestämt.

 

Slutsats

Giraffspråket utvecklades på 1960-talet av Marschall Rosenberg. Rosenberg var en psykolog som var expert på konflikter och konflikthantering. Giraffspråket är en del av icke-våldsam kommunikation, och har fått sitt namn från giraffen framför allt på grund av att giraffen har ett så pass stort hjärta (uppemot 10kg!). Giraffspråket går nämligen ut på att kommunicera med hjärta, välvilja och medlidande istället för med dömande, aggressivitet och motstånd. Det är en form av empatisk kommunikation, där man försöker sätta sig in i någon annans situation för att skap en ärlig och öppen relation. När man uttrycker sina åsikter och tankar enligt giraffspråket är det viktigt att man är objektiv och saklig. Man kan till exempel tänka på det som en filmkamera, och beskriva sin upplevelse på samma sätt om en filmkamera skulle fånga upp situationen på film. Man ersätter anklagelser och kritik med budskap om hur man känner och vad man behöver. På så sätt håller man sig också borta från onödig negativitet, vilket ofta bara föder ny negativitet.